Vi landade lite sent på fredagen vid Råbäcks Hamn. Solen var på väg ner i Vänern. På plats fanns redan en husbil, men det var gott om utrymme för oss båda.
På morgonen var det strålande fint höstväder. Lite kyligt, men det skulle snart bli bättre.
Målet för dagen var några geocachrundor till fots. Eftersom det är eftersäsong var det lugnt och skönt och folktomt i skogen. Vi startade vid Friluftsfrämjandets stuga strax norr om högkullen och gick "naturstigen" med en extra slinga. Här var det totalt 18 gömmor med en finalbonus. Några av gömmorna var riktigt kluriga och vi fick ibland leta länge, länge. Men alla hittades, inga DNF, hurra för oss!
Vacker trädåker.
Dags för fika. Perfekt med en stolpe att hänga väskan på...
Vi fortsatte sedan ner till Hällekis och gick Sjöråsleden. Här var det tio gömmor plus en bonus.
Här fanns det många möjligheter att sparka kring i löven...
Spår av bävrars framfart fanns det på många ställen. Men spåren var gamla, så vi gissar att det inte finns bäver i området längre.
Nypon.
Den här var inte särskilt klurig, utan ganska uppenbar.
Likaså den här. Skära grisar i träd väcker allltid viss uppmärksamhet, särskilt bland geocachare.
Vi mötte inte så många ute denna dag. Några nyfikna kossor gjorde oss sällskap en stund. Lite senare kom två geocachande damer som vi fick sällskap med en bra stund. Alltid lika trevligt att språka en stund med likasinnade.
Ett lite annorlunda konstverk på en grindstolpe i Hällekis.
Tillbaka till Råbäcks hamn passerade vi Säteriet i Råbäck. Det byggdes 1667 och fick sin nuvarande exteriör 1918. Säteriet har ägts av släkten Klingspor i många år men har nu sålts vidare till en direktör Hemberg. Undrar om direktören var hemma, han bjöd i alla fall inte in oss på kaffe...
Vid hamnen vände vi pga trängsel. Vi passerade då gamla Kinnekulle-Lidköpings Järnväg. Här kommer tåget från Hällekis. C är beredd...
... och detta blev resultatet. Kinnekulletåget är ständigt nedläggningshotat av Trafikverket men än rullar tågen.
Lördagsmys i husbil. I natt sover vi vid turisthotellet i Råbäck. Nere i hamnen är det rena husbilsträffen, så där vill vi inte stå och trängas.
Båken som syns lika bra från båda sidor står nästan ute på toppen av näset.
Rönn, ek, al, tall, nypon, hassel och annan växtlighet täcker revet. En smal stig leder ända ut på spetsen. Från parkeringen är det knappt 4 kilometer att gå om man vill komma hela vägen ut. Och det vill man! Det går inte att gå fel, det är i alla fall ett som är säkert. Vid extremt högvatten kan det vara svårt att ta sig ut hela vägen då revet består av flera "öar" som för det mesta är helt torrlagda.
Skogen börjar glesna när vi kommer längre ut på revet och det blir mer av strand i stället.
Nu är vi nästan ända ute på revets västra udde.
Utsikt från en fika-sten.
Här har stenarna formats av många tusen års Väner-vatten som sköljt över, om och om igen.
Nöjda och glada efter välförtjänt fika på varsin sten ute på revets spets.
Det går inte att se sig mätt på den helt ljuvliga naturen ute på revet. Vi njöt i fulla drag av dagen.
Ja, det finns inte mer att säga än att det är vackert...
En snabb tjåste-paus på hemvägen. Kunde behövas, vi var ute och skogsmulleluffade i fyra timmar!
Sammanfattningsvis har vi haft en fantastisk helg med varmt och soligt septemberväder som kommer att vara en helg för oss att minnas länge, länge...
