Vi fortsätter vår resa genom Nederländerna. På torsdagen blev det en ganska kort förflyttning till den nya övernattningsplatsen. Vi vaknade till klarblå himmel och gassande sol.
Från bondgården strax söder om Groningen var det ungefär tio mil till Meppel.
Vi gjorde ett lite längre stopp i Sappemeer för att cykla runt i staden. Vi avverkade naturligtvis ett par ALC under tiden. Ett stopp var vid ett kanalmuseum. Frågan i cachen gällde vad de upphöjda broarna heter. Här hade vi ingen skylt eller annat att söka information från. Ett par herrar på andra sidan kanalen som pysslade i museet tillfrågades. Trots att de var från orten fick inte deras svar OK i cachen. Men K var påhittig och använde sig av sina nederländskkunskaper och bytte några bokstäver och vips blev det rätt.
Sedan for vi raskt till Meppel för att vara säkra på att få plats på ställplatsen. Vi cyklade runt i staden och insöp atmosfären. Varje stad med självaktning har sitt namn i stora artistiska bokstäver.
Vid en snabb blick på kartan ser Meppel ut att ligga i inlandet. Så är det också men staden är som nästan alla andra förbunden med större vatten via kanaler.
Detta var dagens höjdarcache. Först hittade vi ingenting. Hinten sade att det var lågt vi skulle leta. C fann ett vattenfyllt rör i kajkanten. Det såg ut som ett sugrör som stack upp lite. Det visade sig vara en bit fiskespö med lina och i änden på den en magnet med nyckel. Vi trodde det var ett smart sätt att gömma nyckeln till sin båt. Alltså inte cachen. Efter en stund såg vi ett skåp med geologga på en vägg, och då gick det upp ett ljus. Och se, nyckeln passade perfekt. Här skulle vi vilja dela ut många fler favoritpoäng än möjligt.
Det är många som bor i sina båtar utmed kajerna.
Hög temperatur och luftfuktighet gjorde att vi sökte oss till ett vattenhål för svalka och återställa vätskebalansen.
Parkeringsplats.
Jodensteeg var den kortaste vägen mellan de judiska kvarteren och synagogan före andra världskriget. Det är också den smalaste gränden i Nederländerna.
Vi besökte Wilhelminaparken och omedelbart kom det hungriga fjäderfän som strax besviket troppade av.
Vi övernattar på Camperplaats Meppel. Alldeles utmed en kanal. Mest gula regskyltar och av de utländska är vi nog den mest exotiska.
Vi var lite oroliga om vi skulle bli insläppta. Vi har varit här en gång tidigare och kom då ganska sent och när vi skulle åka dagen efter fanns inte hamnkaptenen att få tag på. Så det blev en sorts springnota, men det är nog preskriberat nu.
Vi fick se en vad vi tror nybörjarkurs i rodd lägga ut. Strax därefter började åskregnet så de blöta stackarna var snabbt tillbaka.
Sedan for vi raskt till Meppel för att vara säkra på att få plats på ställplatsen. Vi cyklade runt i staden och insöp atmosfären. Varje stad med självaktning har sitt namn i stora artistiska bokstäver.
Vid en snabb blick på kartan ser Meppel ut att ligga i inlandet. Så är det också men staden är som nästan alla andra förbunden med större vatten via kanaler.
Detta var dagens höjdarcache. Först hittade vi ingenting. Hinten sade att det var lågt vi skulle leta. C fann ett vattenfyllt rör i kajkanten. Det såg ut som ett sugrör som stack upp lite. Det visade sig vara en bit fiskespö med lina och i änden på den en magnet med nyckel. Vi trodde det var ett smart sätt att gömma nyckeln till sin båt. Alltså inte cachen. Efter en stund såg vi ett skåp med geologga på en vägg, och då gick det upp ett ljus. Och se, nyckeln passade perfekt. Här skulle vi vilja dela ut många fler favoritpoäng än möjligt.
Det är många som bor i sina båtar utmed kajerna.
Hög temperatur och luftfuktighet gjorde att vi sökte oss till ett vattenhål för svalka och återställa vätskebalansen.
Parkeringsplats.
Jodensteeg var den kortaste vägen mellan de judiska kvarteren och synagogan före andra världskriget. Det är också den smalaste gränden i Nederländerna.
Vi besökte Wilhelminaparken och omedelbart kom det hungriga fjäderfän som strax besviket troppade av.
Vi övernattar på Camperplaats Meppel. Alldeles utmed en kanal. Mest gula regskyltar och av de utländska är vi nog den mest exotiska.
Vi var lite oroliga om vi skulle bli insläppta. Vi har varit här en gång tidigare och kom då ganska sent och när vi skulle åka dagen efter fanns inte hamnkaptenen att få tag på. Så det blev en sorts springnota, men det är nog preskriberat nu.
Vi fick se en vad vi tror nybörjarkurs i rodd lägga ut. Strax därefter började åskregnet så de blöta stackarna var snabbt tillbaka.
🚙💨🌻
