Lördag 28 oktober 2017. Höst, dags för vintervila med längtan till våren 2018.

Om några dagar går vi in i november. En oftast kall, mörk och regnig månad. Det har redan varit ett par frostiga nätter, men även många riktigt regniga dagar under oktober. Då känns det lite vemodigt att ringa till Per-Roland i Vittene och bestämma tid för att få ställa in Plåt-Tina i maskinhallen för vintern.

Per-Roland låg efter med plöjningen på grund av den blöta hösten så han fick övertalas en aning för att ta emot oss idag. Plåt-Tina är fixad och fin, nytvättad och vaxad, både insidan och utsidan är glänsande som när den var ny.

Tut-tut-tut-tut.. se upp när Plåt-Tina backar in i maskinhallen!

Så där ja, på plats lite smått inkilad mellan en husbil och ett par husvagnar. Himla tur att det fanns en skjutdörr som C kunde klämma sig ut genom. Torrbollen ställdes på plats och nyckeln överlämnades till Per-Roland.

Nu väntar några månaders väntan tills det är dags att återvända och vrida om nyckeln igen för ännu en säsong. I år har Plåt-Tina rullat totalt ca 1050 mil på vägar i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och...Åland!

Fre-söndag 29 september-1 oktober 2017. Endast Norge norska vänner har.

Äntligen dags att åka till Norge och besöka våra vänner A och SE, den bästa halvan av Team SALT.

På motorvägen norrut upptäckte C att det skulle gå att åka båt från Strömstad till Sandefjord för en mycket billig peng. Color Line hade en kampanj och en enkel med husbil kostade endast 217 SEK. Inget att tveka på alltså!

Trots att Norge har höstferie nästa vecka var det ödsligt på båten. Kan i och för sig bero på att norrmännen åker åt andra hållet idag.

Den ursprungliga tanken var att vi skulle besöka A och SE i deras hytta. Tyvärr hade yr.no varslat om väldigt mycket regn där uppe hela helgen. Plan B fick sjösättas och vi landade på Vears mest fantastiska ställplats ever! Adress? Definitivt hemligt, den här ställplatsen behåller vi för oss själva.

På lördagen tog A och SE oss med på en tur till Tønsberg med omgivningar. Vädret var fint och vi fick en fantastiskt fin dag tillsammans. Här är vi uppe vid en av Tønsbergs mesta sevärdheter och utsikten över staden var fantastisk.

En modell av borghöjden Tønsberg, så som det kan ha sett ut en gång.

På toppen av Tønsberg.

Där nere ligger Norges äldsta stad, Tønsberg.

Kvinna okänd...i alla fall för oss svenskar.

Fotoutställningen på gångbron i centrum visade bland annat en bild av Röde Orm i Göteborg.

Tydligt vikingatema får samsas med clownen och hunden.

Jahn Teigen är stadens berömda son. Som nyligen fyllt år vad det verkar.

Staden är så stolt över honom att han har fått ett eget torg uppkallat efter sig.

Vi tittade på projektet där ett vikingaskepp håller på att byggas.

Här är det inga problem att föreställa sig hur gästhamnen kan te sig en högsommardag i värsta turistsäsongen. Fullt med båtar och full fart på alla restauranger och krogar.

 Vi fortsatte söderut ut på Nøtterøy i Tjöme kommun. Här ligger Verdens ende minsann.

Svorsk posering framför den gamla fyrbåken.

Den gamla fyrbåken vid Verdens ende.

Tjøme kommun har lyssnat på invånarnas önskemål (?) och ordnat en offentlig pussbänk. SE har inte helt förstått budskapet? Du ska pussa din fru, inte tvätta... ;)

Hela Team SALT samlade på ett och samma ställe, på pussbänken vid Verdens ende. A hade med kaffe och hembakad mumsig chokladkaka. Kan det bli mycket bättre?

Torås fort började byggas 1939 och blev färdigställt av den tyska ockupationsmakten 1941. Det var en del av Oslofjord festning. Fortet hade fyra 15 cm boforskanoner. Efter kriget ingick det i kustartelleriet och nedlades 1999.

Usch ja, inte så trevligt att tänka på vad de här kanonerna var avsedda för. Och lång räckvidd hade de också. Men nu är de desarmerade och ofarliga. Tack och lov!

Vi tyckte att de rostiga lämningarna passade bäst att torka tvätt på. Fiffigt, eller hur?! ;)
A förgyller denna annars lite trista plats.

C gjorde en kringgående rörelse, tyckte att det var lite coolare att ta en "genväg" upp till krönet.

Vi kunde så småningom sammanfatta dagen som bjöd många fina vyer, en hel del goecachefynd (i alla fall för oss svenskar) innan vi åkte hem till A och SE igen.

På söndagen tog vi färjan tillbaks till fäderneslandet. Även denna dag till reapris. Vi tackar våra vänner A och S-E för vänskapen, gästfriheten och den eminenta servicen. På återseende!

Lör-söndag 16-17 september 2017. Kyrkor, kloster och kulinarisk kokkonst i Västergötland.

Det är september och hösten är på ingång. Men än är det för tidigt att sätta in Plåt-Tina för vintern.

Vädergudarna hade spått hyfsat väder i alla fall på lördagen så då bestämde vi att dra på tur. 

Även om sommaren är lite på upphällningen finns det vackra ting i naturen.

Nypon till exempel.

Sommarens sista blåklocka?

En modig och badtokig kossa som tar det sista utebadet.

Skinande blank "amerikanare" som har fått komma ut i friska luften. 

Hornborgasjön i bakgrunden.

Ett delmål för dagen var Varnhem och klosterkyrkan. Kyrkan är i romersk gotisk stil, byggd i kalksten och invigd på 1150-talet. Här är bland annat Birger Jarl och många andra medeltida stormän och kvinnor begravda. 

Vem kan låta bli att imponeras av att man lyckades bygga ett sådant mästerverk på den tiden.

Kyrkan från en annan vinkel. Ståtlig ligger den där i solskenet.

Intill kyrkan ligger ruinen efter munkklostret. 

När vi kom till Varnhem överraskades vi av att det var fullt med bilar parkerade överallt i byn. Var det nåt jippo på gång eller varför så mycket människor i Varnhem en vanlig lördag i augusti?

Jo, det är ju utgrävningarna vid det som kallas Kata gård som drar så mycket folk. 

Vid utgrävningar på höjden bakom klosterruinen i Varnhem har arkeologerna gjort sensationella fynd som berättar om platsen från tiden innan munkarna kom dit på 1100-talet. Här finns ruinen av en av Sveriges äldsta kyrkor, en privat gårdskyrka från vikingatiden. Kyrkans krypta är kanske Sveriges äldsta bevarade rum! Här finns också en kristen gravplats som började användas redan på 900-talet – sensationellt tidiga dateringar! Runt omkring ligger de äldre gravhögarna från järnåldern som visar att gårdens historia går långt tillbaka i forntiden. Här öppnades i maj 2017 en helt ny spännande informationsbyggnad där modern arkitektur möter 1000-åriga murar. Platsen kallas Kata Gård efter den kvinna som härskade på storgården under vikingatidens slutskede. (Från Västergötlands museums hemsida)

För att skydda kyrkan från väder och vind har man byggt en skyddande överbyggnad.

Vi kom så lämpligt till en guidad visning som genomfördes av en arkeolog från västergötlands museum. Sedan platsen invigdes i maj och öppnades för allmänheten har 60 000 personer besökt kyrkan. Inte konstigt att det var fullt på parkeringen...

Guiden Maria Vretemark, arkeolog och "känd från tv" (finns ett program om utgrävningarna på SVT play)

Den mäktiga Katas grav.

Nytt möter gammalt. Bara 1000 år som skiljer mellan kalkstenen och limträbalkarna...

Utanför kyrkan har arkeologerna grävt fram hundratals skelett, många av dem barn. Spädbarnsdödligheten var mycket hög på den här tiden. Man beräknat att det finns mellan tre- och fyra tusen människor begravda här.

Vi lämnade Kata gård och åkte en liten bit för att fika vid Eggby kyrka. Muren runt kyrkan blommade.

Fram på eftermiddagen rullade vi upp mot Kinnekulle och Forshems kyrka, som låg där och lyste i kvällssolen. 

Trygg nattparkering, vi är ju inte ensamma i alla fall. 

Här ska vi bo i natt. Bord är bokat till kvällens middag inne på gästgivaregården. 

Portarna har slagits upp. Kliv på! 

Det ser lovande ut. 

Fönsterbord ut mot trädgården. 

På 1980-talet hade K liknande virkade löpare i fönstren. 35 år sedan, känns som en hel evighet sedan. 

Kvällens meny ser lovande ut. Mycket lokalt och ekologiskt. We like!

K ser fram emot att alla glasen ska fyllas under kvällen. 

Konässören sniffar på första glaset. 

Pinot Noir tror jag minsann...

Inte bara vin i glasen. Lokalt öl likaväl. 

Ostsoppa på Västerbottenost. Men, den osten kommer ju från Burträsk!? Nja, det påstås att den ostmakerskan som uppfann receptet bodde på Kinnekulle innan hon flyttade norrut. 

Vacker uppläggning. 

När allt var uppätet fyra timmar senare och vi satt dästa och bara pustade var det endast ett ensamt höstlöv kvar på tallriken. 

Morgonennefter var det lugna gatan framför gästgiveriet. 

Efter frukost hann vi med en geocachetur ute vid Österplana och Örnekulla innan regnet kom. 

Suräpplet var lika surt som förväntat. 

Öde gård ute på heden. 

Sönderriven men nöjd efter fynd i enen. 

Höstlugn på Kinnekulle. 

"Ta den där selfien nu, det börjar falla riktigt stora droppar från himlen."

Vi åkte så sakteliga hemåt. 

Stannade till i C:s tidiga hemtrakter och tittade till några släktingar vid Ås kyrka.