Sent på fredagen kom vi iväg med Plåt-Tina för ett par dagar på Kinnekulle och dess närområde. Vi kände att vi behövde andas och komma ner i varv efter ett par tuffa dagar. Då är det väldigt skönt att komma upp till Kullen som alltid erbjuder ett lugn som är svårt att förklara för den oinvigde.
Eftersom vi kom iväg ganska sent valde vi att ta snabbast möjliga väg upp till Kullen. Vi anade att det kunde vara många husbilar ute på vift eftersom det var långhelg med klämdag och många passar på att ta lite ledigt. Det visade sig stämma helt med verkligheten. Vi åkte till Munkängarna för övernattning och kom fram strax före klockan sju. Redan många husbilar på plats, trots det fick vi en VIP-plats med utsikt. Senare förstod vi att det var den årliga nattvandringen samma kväll, det drog säkert en och annan ytterligare besökare till Kullen.
Snabbt på med lite bättre skor för en promenad inne i Munkängarna.
Ramslöksblomma i närkontakt med fotografens lins.
Så här i slutet av maj är det fantastiskt att komma in i Munkängarna. Det är helt tyst förutom all fågelsång runt omkring. Och fåglarna håller verkligen i gång! Nu kom vi lite senare på dagen så vi var nästan ensamma inne bland all ramslök, det gjorde inte saken sämre.
Det är inte alltid det går att välja datum för ett besök så att man lyckas pricka in den överdådiga blomningen. Och så var det denna helgen, vi var nog några futtiga dagar för tidiga.
Ett med naturen.
Väl tillbaka i Plåt-Tina fick vi ordna med lite sen middag. En kall Leffe till satt fint.
Även denna dag gick solen ner över Kinneviken. Vackert som alltid.
Efter en god och närande frukost och alla andra morgonbestyr beslutade vi oss för att lämna kullen för dagen och istället cykla på den nedlagda banvallen mellan Götene och Lundsbrunn. Där fanns dessutom en lång geocachtrail som kunde vara lämplig för oss att beta av. Vi parkerade vid Vättlösa Kyrka (nä, inte Vettlösa, det är nåt helt annat...).
En gömma hittad av en nöjd Threefoot!
Vi mötte inte särskilt många på cykelbanan denna varma och svettiga dag. Men det gäller förstås ändå att hålla undan cyklarna ifall det skulle komma ett jehu och susa förbi.
Om det inte är banvall så cyklar vi över stock och sten i skogen.
Gömmorna är till för att hittas och loggas, då går det inte an att fega ur för en skogsstig.
Ännu en gömma hittad, denna gången fick LBTW signera loggremsan.
Cykelturen tog nästan hela dagen i anspråk. På vägen tillbaka upp på Kullen stannade vi till vid äppelodlingen strax norr om Kinne-Kleva.
Detta är väl ändå sinnebilden av svensk sommar! Rött hus med vita knutar, syrenen i full blom och svensk vimpel som vajar så fint i vinden. Romantik på hög nivå. ;)
Denna natt provade vi ett nattläger där vi aldrig stått tidigare, på den stora platån vid Österplana hed. Ett husvagnsekipage hade tagit en liten plätt i ena kanten, men det fanns gott om plats för oss. Vi fick en fin liten hörna med kvällssol. Eftersom det var lördag och nästan bemärkelsedag för oss passade vi på att knäcka en flaska champagne till maten.
Det är inte synd om oss denna kväll!
Morgonen därpå började det skya på en aning. Prognosen lovade regn frampå dan. Men än så länge var det fint och nästan lika varmt som dagen innan.
Vi gav oss sjutton på att hinna ut en liten sväng i naturen i alla fall. Det blev en promenad på den gamla nedlagda Västgötabanan vid Gössäter.
Den tidigare så ståtliga järnvägsbron har sett bättre dagar.
Ett rådjur, en hare eller kanske till och med en hjort kunde vi hoppas att få se. Men en nordsvensk!?
Denna fina och ystra pållen var ute på en promenad och rastade sin matte.
En morgontrött kopparorm i närbild.
Naturen är helt fantastisk den här årstiden. Vackra konvaljer vid kanten.
Och nu kom regnet!
Innan vi åkte ifrån kullen för denna gången stannade vi till vid Forshems kyrka och till vår glädje var den öppen för besökare. Över dörren syns en medeltida relief.
Vackra takmålningar inne i kyrkrummet.
På hemvägen åkte vi mindre vägar för att undvika den hektiska och tråkiga E20. Vi kom förbi den lilla orten Resville med imponerande vattenfallet i Flian.
Lite nedströms från fallet finns det här dämmet, som hade rasat ut lite lagom. Det gick dock inte att vada över, det var för stort gap och väldigt strömt. Vi nöjde oss med att logga gömman som fanns i närheten.
