Torsdag 30 juni. Höga Kusten.

Direkt efter frukost (i det gröna) åkte vi mot Höga Kusten och den stora fina bron med samma namn.

Bron byggdes på fyra år och invigdes 1997. Det är Sveriges längsta, Nordens tredje längsta och världens åttonde längsta hängbro med 1210 meter mellan polonerna. Den segelfria höjden är 40 meter. En av förebilderna är Golden Gate.

Utanför Nordingrå ligger Mannaminne museum. Det startades 1974 av konstnären Anders Åberg. I dag består Mannaminne av ett 50-tal byggnader som antingen flyttats dit eller byggts på plats. För övrigt kryllar det av föremål, fordon och prylar från alla möjliga tidsepoker. Vi trodde att det skulle vara en billig Skansenpastisch, men ack så fel vi hade. Här kan man lätt spendera en hel dag utan att det behöver bli tråkigt. Men den tiden hade vi inte, tyvärr.

Anders Åberg himself, som numera inte längre är direkt ansvarig för Mannaminne. Det drivs i stället av en stiftelse. Men ibland så guidar han busslaster runt på området.



Inne i ett Drakenplan fann vi en geogömma!

Inne i en av museibyggnaderna gömde sig en spårvagn från Göteborg. 

Ännu en bit bort ligger Bönhamn, ett lite fint fiskeläge. Vi hade fått tipset att åka hit av en mycket kunnig turistkvinna i den kombinerade turistinformationen och pastorsexpeditionen i Nordingrå.

En pippi av för oss okänd art. Han lät mycket i alla fall. Och kunde flyga...

Pittoreskt, javisst, men lite överreklamerat.

Stilstudie i figursågning.

Vid Skulebergets fot i Docksta ligger ett Naturum. Här kan den hugade välja att klättra i berg.

Tillbaka nästan till dagens startpunkt, Höga Kustenbron. C tvättar potatis till kvällens middag.

 Dimmorna drar in över bron på kvällskvisten. Knappt att brobelysningen kan skönjas.

Onsdag 29 juni 2016.

Natten på golfbanan var lugn, inte en enda golfboll kom susande förbi. 

Ett par kilometer från vårt boställe ligger Wilhelm Petersson-Bergers sommarställe som sedemera blev hans permanenta bostad. Han döpte det till Sommarhagen. Eftersom vi ändå var där bestämde vi oss för att gå in. 60 SEK för stora barn. 

En audioguide ledde oss runt och efter varje station spelades ett musikstycke av PB. Vi har fått en ny idol! Det enda vi hade någorlunda koll på innan var väl Frösöblomster, men PB har ju komponerat så mycket mer. 

PB var fascinerad av naturen och byggde sitt Sommarhagen så att det skulle smälta in i den omgivande naturen. T ex målades huset brunt, som asparnas stammar och flaggstången var omålad för att gråna med naturen.

Utsikten över Storsjön var, och är fortfarande, storslagen.

Midsommarblomster, ett av alla Frösöblomster, blommade för fullt runt huset.

Det var fotoförbud inne i huset. Det hindrade oss inte förstås utan det fick bli ett par bilder.
Här är PB inramad stående på sin flygel i musikrummet.

Köket var toppmodernt för sin tid. Bland annat hade PB en AGA-spis. Kryddburkarna på hyllan var små och söta.

PB valde att ägna hela sitt liv åt musiken. Han levde ihop med en betjänt och, genom åren, ett antal katter. Katterna hette alltid Kurre. När Kurre avled begravdes hen i en kattgravkulle på tomten.

Vi for vidare mot Kramfors. det blev några geocachestopp utmed vägen, både för statistikens skull och för att vi skulle få sträcka på benen. Bland annat fick vi titta på en gammal ramsåg.

Som alltid måste det till slut bli ett toastopp. I Stugun blev det nödvändigt. ;) På den lokala macken, där en man matade sin häst i hästkärran med hö och tonåringarna hängde över sin cyklar fick vi låna Nyckeln. Här hade någon gått bananas i pyntandet. Ett bäcken är ju alltid bra att ha...

På väggen i ett ställ bredvid holken låg ett antal gamla gästböcker så att man kunde kolla in vilka kändisar som hade varit där före oss. 

Färden fortsatte österut. Söder om Hammarstrand ligger Döda Fallet. Det bildades 1796 av misstag då Magnus Huss, en man med vilda idéer och tankar (därav så småningom kallad Vildhussen) fick i uppdrag att ordna så att flottningen av timmer leddes i en ränna förbi Storforsen. Han missade något i sina beräkningar. Helan Ragundasjön tömdes på några timmar och Döda Fallet bildades.

Träspångar leder genom hela området.

Norr om Kramfors ligger Lunde där skotten i Ådalen 1931 föll då fem arbetare sköts ihjäl av militären. 1981 restes monumentet till minne av händelserna. K var här redan i början på 1980-talet i samband med körkurser på Hola fölkhögskola i Nyland. Det var ABF som ordnade kurserna så det var självklart att ett besök här skulle ingå. Det var i januari och svinandes kallt! Nu i slutet av juni var det desto behagligare temperatur.



Några mil till och vi tog in på Snibbens camping i Ramvik. Det var ganska fullt, men vi fick klämt in Plåt-Tina. Det var gott i kvällssolen, inte så ofta som vi kunnat sitta ute de senaste dagarna.

Le! beordrar fotografen. Det är fan inte lätt med solen rätt i ansiktet...

Tis 28 juni 2016. Landsflykt!

Trondheim och en titt på Nidarosdomen var det mest nordliga målet i Norge för den här resan. Och eftersom det fortsatte att regna var valet enkelt. Vi gjorde processen kort och ställde våra näsor österut och hem till Sverige. Från Trondheim är det ungefär 10 mil till den svenska gränsen. Innan vi nådde dit hittade vi ytterligare några norska geogömmor.

En låg gömd "bakom en sten" vid en gigantisk kraftverksdamm. Det fanns några stenar att välja mellan...

En sädesärla som nog undrade vad tusan vi höll på med...

En annan hittades intill en nästan uttorkad fors.

Och en alldeles vid den norsk-svenska gränsen.

En rar orkidé.

Första stopp i hemlandet blev i vintersportorten Storlien.

Så här års är det inte särskilt trångt på spåren. Kvart över tolv, inget tåg på sex timmar!

En järnvägsinitierad inspektion på gång.

I dag var väntsalen helt öde. Det är inte svårt att tänka sig hur här ser ut en dag i högsäsong, med mängder av vinterturister med skidor och stora packningar.

Tännforsen, Sveriges största vattenfall, som är 60 meter brett och 38 meter högt. Det blir nästan lite fånigt att skriva om vattenfall med de måtten som "det största" när Norge har fler och större vattenfall i varje vägkrök. 

Men mycket vatten är det!

Dagarna går rasande fort när man är ledig och på HB-tur. Det var dags att hitta boställe för natten. På Husbilskompisars ställplatskarta fick vi tips om Östersund Frösöns golfklubb. 

För endast 50 kronor fick vi en plats med Jämtlands bästa utsikt över Storsjön. Då ingick el och tillgång till toa och dusch (inkl handduk). 

Efter att ha levt på enkel campingmat i många dagar nu unnade vi oss att äta middag på golfrestaurangen. Röding och norrländska hamburgare. Mums för Månsar!

Lite kuriosa: Strålande tänkt med en gradering av hur mycket mjölk som finns kvar i paketet. Men det ska väl vara i Norge som man behöver både en gradering för hur mycket som är använt och hur mycket som finns kvar...?! (förlåt A och S E, men det här tycker vi är veldig artig)