Fre-söndag 25-27 september 2020. Plåtisträff för tjejer i Kungshamn.

Den här helgen var det äntligen dags för Plåt-Tina och K att ge sig ut på egna äventyr. En plåtisträff för bara tjejer i Kungshamn stod på agendan. Arrangör M och FB-gruppen Kvinnor som kör plåtis.

K var tvungen att jobba några timmar på förmiddagen så det var inte förrän efter lunch som avfärden gick av stapeln. Mellan Sollebrunn och Koberg var det enkelriktat en bit för att man fortsätter att bygga viltstängsel som även ska hindra vildsvin. 

Nog vet väl K var Kungshamn ligger, men en aning tidsbrist gjorde att jag ställde in GPS-Klara på Kungshamn och körde på utan att tänka efter så mycket själv. M, so var värd för hela eventet, hade påpekat att väg 171 var avstängt en bit, men jag visste inte var. Jag ville gärna svänga ner mot Lysekil för att försöka logga ett par geogömmor och därmed släcka den kommunen. Det gick bra, men efter det ville naturligtvis inte GPS-Klara vara med på noterna att en väg var avstängd och innebar att jag körde en jääättelång omväg till Kungshamn.

När jag väl kom fram till Johannesviks camping strax efter fem möttes jag av detta glada gäng som satt och kurade under markisen. En liten stund senare kom den sjätte tjejen och vi var fulltaliga. Några av tjejerna hade träffats på tidigare träffar men för min del var alla nya bekantskaper.

Visst är det en skön syn med sex stycken plåtisar så fint parkerade?!

Väderprognosen för fredagen var inte munter, mycket regn var att vänta. M hade lyckats ordna så att restaurangen på eller i nära anslutning till campingen öppnade upp enbart för vårt lilla sällskap. En sådan lyx att ha en hel restaurang helt för oss själva. Kocken, tillika servitör och krögare, Christoffer hade satt ihop en trerätters meny till oss. Vi åt Västerbottenpaj med tångkaviar, Wallenbergare med potatismos, gröna ärter, lingon och brynt smör och tal dessert banoffepaj. Mums för måns! 

Kocken/krögaren/servitören Christoffer på restaurangen Wägga Lantkök. Tack för en fint ordnad kväll. Den som var hungrig när vi gick hem fick skylla sig själv. 

På kvällen och natten blåste och regnade det rejält. Även på morgonkvisten duggade det lite.

Efter en lugn förmiddag och lunch på egen hand gick fem av oss en promenad över berget, bland annat på Morgans stig, till Smögen.

På sidan av stigen fanns en geogömma som Dottan och LBTW inte kunde gå förbi utan att försöka leta upp. Den hittades och de tre mugglarna fick samtidigt en lektion i geocaching IRL. 

Uppe på toppen av berget fick vi en fantastisk utsikt över havsbandet.

Fiskebåtar vid kaj i Smögen.

Denna lördag var mest mulen, men en liten stund tittade solen fram och lyste på nybyggena på andra sidan. Inte de mest charmiga byggnaderna kanske... 

Fiskebåten Asta håller på att renoveras med varsam hand. 

Fyra tvåbenta och fyra fyrbenta ute på promenad.

Här fick de tre mugglartjejerna försöka hitta en geogömma. Den var klurig, men inget undgick deras spanande ögon så den kom allt fram. 

Längst bort på bryggan ligger de gamla fiskebodarna som ofta fotograferas som kännetecken för Smögen.

Hos Göstas inhandlades godsaker som räkor, kräftor, röror och annat smaskens. Tur att M var framsynt oc ringde och fick lagt undan åt oss. Annars hade vi blivit utan. Så när vi kom tillbaka till campingen dukades det upp i köket, diskrummet med dukar och värmeljus. Lysrören i taket gick inte att släcka, men det var supermysigt ändå. 

Min ranson för kvällen. Så färska att de nästan sprattlade på tallriken. 

På söndag morgon efter en skön natts sömn var det dags för var och en att åka hem till sitt. Denna helgen har jag fått lära känna fem sköna, kloka och modiga damer. Även om inte alla kände varandra innan så hade vi så roligt tillsammans. Tack M för att du ordnade denna plåtisträff.

Jag åkte hemåt så sakteliga. Som vanligt försökte jag åka lite mindre vägar och undvika motorvägen i möjligaste mån. I Tossene hade jag siktat in mig på en geogömma uppe vid kyrkan. 

Men se det gick inte. På kyrkoplan var det ett stort gäng med hundar och deras hussar och mattar som tränade nåt som inte jag förstod mig på. Jag kunde i alla fall inte med att gå rakt igenom flocken för att leta geogömma. Det får bli en annan gång.

Uddevallabron är mäktig.

I Backamo var det lagom med en fikapaus vid Grimmeröds kyrka.

Från Ljungskile svängde jag inåt land mot Lilla Edet för att släcka den kommunen genom att hitta ett par gömmor. Det gick bra och ännu längre in på småvägarna gick en stor flock med hjortar och betade.

Någon sorts vindskydd för älgtorn. Såg flera stycken sådana små häckar utmed vägen.

I Gräfsnäs stannade jag till för att sträcka på benen och gå en liten promenad i slottsparken. 

Hembygdsföreningens hus var tillbommade.

Slottsruinen. 

Är detta möjligtvis en berså på slottsvis?

Utsikt över Anten.

Vid fyratiden var jag hemma och kunde backa ner på vår lilla väg. 33 körda mil. Plåt-Tina har rullat som en klocka utan problem och nu börjar jag våga tro att stoppet för en månad sedan var bara en tillfällig felindikering. Det har varit en jätterolig helg med en gäng trevliga plåtistjejer. 🚐💨

Fre-sön 18-20 september 2020. Sjuhäradshöst.

Ganska hyfsat väder utlovades för helgen av samtliga väderappar. Vi kände för att testa Plåt-Tinas växellåda lite ytterligare. Då är det bäst att hålla sig nära hemmaplanen. Sagt och gjort, på fredagseftermiddagen startade vi och styrde mot sydost.

För att slippa den tråkiga Boråsvägen sneddade vi lite och passerade Fristad. Vi stannade även till vid Träby kyrka.



Till slut kom vi fram till vårt mål för kvällen, Ulricehamn. Denna kommun har fattat vad husbilsåkare vill ha och är en populär destination. När vi kom fram var alla markerade husbilsplatser upptagna och vi fulparkerade en aning. Vi tog en kvällspromenad i de centrala delarna. På Storgatan står Bleck-Knallen av Wanja "Nones" Håkansson från 1999. Bleckslageri var vanligt i denna bygd från mitten av 1800-talet. Och knallarna for runt och erbjöd sina varor för hushåll och lantbruk.



En gång var Ulricehamn en stor järnvägsknut med linjer i fyra riktningar. Mot Borås, Jönköping, Landeryd och Falköping. Nu finns endast stationshuset kvar och bangården har intagits av en trafikled.



Badhus och krog kantar Åsunden. Nu var det stängt denna fredagskväll. Lågsäsong eller corona?



På lördagsmorgonen såg vi att ytterligare husbilar hade kommit sedan vi knoppat in. Så går det nog inte att parkera under högsäsong när småbilarna ökar trycket på strandnära parkeringsplatser.







Vi kom iväg efter frukost och stannade i Marbäck för en kort banvallscykling. Tidigare i våras gjorde vi samma sak och då var det några geogömmor som vi inte hittade. Nu rättade vi till detta.

Vi fortsatte sedan nära nog direkt till Uddebo för banvallscykling från Tranemo och väster ut. Det är resterna efter Falkenbergs Järnväg som nu är cykelbana och följer på denna sträcka ån Assman. Flera industrier tog vara på vattenkraften. Här Strömsfors vars bruk tillverkade allehanda maskingods men blev mest kända för etiketteringsmaskinen "Svenske" Den exporterades över hela världen och hade stora framgångar. Hittar du en gammal ölflaska så är chansen stor att Svenske har klistrat på etiketten.



Kapellet i Strömsfors ser inte så sakralt ut.







Falkenbergsbanan lades slutligen ner 1961. Den gick mellan Falkenberg och Limmared. Flera delsträckor är numera hygglig cykelled. Här en av broarna över Assman.



När vi vände i den västra ändpunkten höjde vi blodsockret en aning. Här kalasar C på en kexchoklad.







När vi var färdiga med banvallen var det inte så långt till Svenljunga. En trevlig ALC fick oss att titta på de centrala delarna av orten. Kommunvapnet, stenbron över Ätran och till sist Yngve Sandbloms velocipedaffär. Här såldes och reparerades cyklar till fram på mitten av sextiotalet. Sedan dess har det inte hänt så mycket. Affären är nu ett viktigt tidsdokument.

Efter Svenljunga åkte vi till Månstad för övernattning. En bra parkering för vår fortsatta färd.

På söndagsmorgonen tog vi en promenad på Oxabanan. Det är inte mycket kvar av den utan det är numera bara en skogsväg. Namnet kommer av att den järnväg Limmareds glasbruk anlade för sina transporter inte höll för ett lokomotiv utan oxar måste användas för att dra vagnarna.





Första riktiga stopp på väg hem blev Torpa Stenhus. Slottet har en rik och brokig historia. Vi ville nog spendera lite mer tid på ett besök än vad vi hade att avvara så det blir till att återkomma.







Vi fortsatte hemåt men stannade till i Borås. Vi är här allt som oftast men har kanske inte riktigt turistat i staden. Nu finns det två ALC som berör stadens historia och konst. Borås är en riktig guldgruva på offentlig konst. Vår hemkommun som ligger alldeles nära är hästlängder efter.





Vi fick även se en halkbekämpningsrälsbuss fara iväg mot Fristad och röda näckrosor i Viskan. Plåt-Tina höll hela helgturen och går som en klocka. Behöver vi vara oroliga? Hemma igen nöjda men lite möra av all den friska sjuhäradsluften som vi har fått i oss under helgen. 🚐💨