Onsdag 21 dec 2016. Årets julresa. Utan husbil.

Klockan tutade mitt i natten, redan 3.30 var det dags att gå upp för att inte missa taxin till Landvetter. Allt var packat och klart. Men med lire resfeber blev det inte mycket sömn. 

Byte i Frankfurt till denna jätte. En Airbus A 380 med två våningar. Vi som åkte som boskap (ekonomiklass) fick inte ens gå och titta där uppe. 

Ja, som sagt, vi var uppe tidigt i morse. Därför är vi lite glåmiga i Frankfurt.

Vi landade i Miami kl 15 lokal tid, men vi har fortfarande svensk tid i kroppen så vi lägger på 6 timmar. Efter lagom strul i passkontrollen och taxi till hotellet fick vi så småningom ge oss ut i kvarteren för att se oss om och få lite mat i magarna. Temperaturen är behagliga 27. Lite lätt regn nu på kvällen. 

I skrivande stund är klockan snart 20 (2 på natten hemma) och vi försöker hålla ut en stund till innan vi däckar. I morgon utforskar vi Miami! Och letar husbil. 

Söndag 9 oktober 2016. Dags för Plåt-Tina att gå i vinteride.

Säsongen avslutas som alltid med utrensning av alla prylar som kan skapa intresse hos möss och annat otyg. Viktigt att tömma husbilen på allt som kan lukta gott. Vi brukar bara låta "porslin" och annat hårt ligga kvar i bilen, allt annat plockas bort. Peppar, peppar, så har vi aldrig haft bekymmer med att något har blivit förstört eller knaprat på. C lägger sista handen vid städningen.

Så där, då är Plåt-Tina inbackad i innersta hörnet hemma hos vinterns fodervärd i utkanterna av stan. Nu börjar hösten och vintern på allvar och vår egen längtan efter våren när vi får komma tillbaka och hämta ut henne igen.

Haha, det har visserligen varit en tidvis blöt sommar, men här hade det kanske inte skadat med en extra droppe vatten då och då.

Med detta avslutas husbilssäsongen 2016. Tjing, tjing och på återseende. Nya äventyr väntar, men utan Plåt-Tina...

Fre-Söndag 23-25 september 2016. Sensommar eller förhöst på Kinnekulle.

Att åka till Kinnekulle som första och sista husbilsturen för säsongen har med åren blivit en tradition. Kanske blir det här den sista turen för året med Plåt-Tina. Om vi inte får till det nästa helg också förstås. Men så här års är det vädret som bestämmer mycket åt oss, så vi chansar inte utan tar en tur till Kullen redan nu. Det är som alltid en lisa för både kropp och själ att komma upp till denna vackra plats.

Vi landade lite sent på fredagen vid Råbäcks Hamn. Solen var på väg ner i Vänern. På plats fanns redan en husbil, men det var gott om utrymme för oss båda.

På morgonen var det strålande fint höstväder. Lite kyligt, men det skulle snart bli bättre.

Målet för dagen var några geocachrundor till fots. Eftersom det är eftersäsong var det lugnt och skönt och folktomt i skogen. Vi startade vid Friluftsfrämjandets stuga strax norr om högkullen och gick "naturstigen" med en extra slinga. Här var det totalt 18 gömmor med en finalbonus. Några av gömmorna var riktigt kluriga och vi fick ibland leta länge, länge. Men alla hittades, inga DNF, hurra för oss!

Vacker trädåker.

Dags för fika. Perfekt med en stolpe att hänga väskan på...

Vi fortsatte sedan ner till Hällekis och gick Sjöråsleden. Här var det tio gömmor plus en bonus.

Här fanns det många möjligheter att sparka kring i löven...

Spår av bävrars framfart fanns det på många ställen. Men spåren var gamla, så vi gissar att det inte finns bäver i området längre. 

Nypon.

Den här var inte särskilt klurig, utan ganska uppenbar.

Likaså den här. Skära grisar i träd väcker allltid viss uppmärksamhet, särskilt bland geocachare. 

Vi mötte inte så många ute denna dag. Några nyfikna kossor gjorde oss sällskap en stund. Lite senare kom två geocachande damer som vi fick sällskap med en bra stund. Alltid lika trevligt att språka en stund med likasinnade.

Ett lite annorlunda konstverk på en grindstolpe i Hällekis.

Tillbaka till Råbäcks hamn passerade vi Säteriet i Råbäck. Det byggdes 1667 och fick sin nuvarande exteriör 1918. Säteriet har ägts av släkten Klingspor i många år men har nu sålts vidare till en direktör Hemberg. Undrar om direktören var hemma, han bjöd i alla fall inte in oss på kaffe...

Vid hamnen vände vi pga trängsel. Vi passerade då gamla Kinnekulle-Lidköpings Järnväg. Här kommer tåget från Hällekis. C är beredd...

... och detta blev resultatet. Kinnekulletåget är ständigt nedläggningshotat av Trafikverket men än rullar tågen.

Lördagsmys i husbil. I natt sover vi vid turisthotellet i Råbäck. Nere i hamnen är det rena husbilsträffen, så där vill vi inte stå och trängas.

Söndag morgon och lika fint väder idag. Vi har kollat in geocachingkartan och satsar på en sväng till Hindens rev, som sticker ut som en spets i Dalbosjön i Vänern strax väster om Lidköping. I början av vandringen är stigen bred och fin, men snart blir den smalare.

Båken som syns lika bra från båda sidor står nästan ute på toppen av näset.

Rönn, ek, al, tall, nypon, hassel och annan växtlighet täcker revet. En smal stig leder ända ut på spetsen. Från parkeringen är det knappt 4 kilometer att gå om man vill komma hela vägen ut. Och det vill man! Det går inte att gå fel, det är i alla fall ett som är säkert. Vid extremt högvatten kan det vara svårt att ta sig ut hela vägen då revet består av flera "öar" som för det mesta är helt torrlagda.

Skogen börjar glesna när vi kommer längre ut på revet och det blir mer av strand i stället.

Nu är vi nästan ända ute på revets västra udde.

Utsikt från en fika-sten.

Här har stenarna formats av många tusen års Väner-vatten som sköljt över, om och om igen.

Nöjda och glada efter välförtjänt fika på varsin sten ute på revets spets.

Det går inte att se sig mätt på den helt ljuvliga naturen ute på revet. Vi njöt i fulla drag av dagen.

Ja, det finns inte mer att säga än att det är vackert...

En snabb tjåste-paus på hemvägen. Kunde behövas, vi var ute och skogsmulleluffade i fyra timmar!

Sammanfattningsvis har vi haft en fantastisk helg med varmt och soligt septemberväder som kommer att vara en helg för oss att minnas länge, länge...

Fre-Lördag 9-10 sep 2016. Sensommar i Halland.

Fredag. Vädret för helgen såg lovande ut. Vi bestämde oss för att dra ut på tur. C hade kollat läget lite och det resulterade i att vi drog söderut, mot Halmstad. Vi kom iväg en aning sent...och kom fram till bostället för natten, Slättåkra bygdegård, framåt 20-tiden. Vi hade haft kontakt med Stig under vägen, så han stod och tog emot oss när vi kom. Snabbt fick vi ställa upp oss så att vi fick mat på bordet. 

På morgonen, när solen gick upp, såg vi hur fint vi faktiskt hade stått under natten. Älvorna dansade...

... och C steker frukostäggen. Vilken sagostämning!

C hade som sagt kollat läget. Strax intill bostället parkerade vi Tina och tog ner cyklarna. Utmed en mindre väg hade vi en PT som lockade.

Vägen var inte speciellt trafikerad. De enda levande själar vi fick närkontakt med under dagen var de här godingarna. Många söta kossor och en feg tjur! Ferdinand i mitten såg hela tiden till att ha en liten mur av trygga kossor mellan sig och oss. 

Två nyfikna kalvar.

Cyklarna åker upp och ner mest hela tiden när vi är ute.

Frampå kvällningen var vi tvungna att inse att sommarkvällarna inte är lika långa och ljusa i september som i juni... Efter ca 40 hittade gömmor var vi tvungna att vända om till bilen. som boställe för natten valde vi Caravan Club-campingen Olofsbo norr om Falkenberg. Cyklarna ner igen och ut till stranden.

En makalöst fin solnedgång som glittrar i det halländska havet.

Tis-Onsdag 23-24 augusti 2016. Askersund, Karlsborg och hemåt.

Borensberg och frukost på ställplatsen vid Kaffeteriet. Strålande sol och riktigt go värme så det gick alldeles utmärkt att njuta frukosten utomhus. 

Syns det att vi har tagit fram finporslinet?? ;)

Här kan man se att vi fick den allra bästa platsen, i alla fall om man har en plåtis. Och det har ju vi...haha!

Vi packade ihop oss och for vidare, mot Askersund, som ligger alldeles i Vätterns norra spets. Vi kom fram vid lunchtid och fick en bra plats på den mycket populära ställplatsen i gästhamnen, alldeles nära centrum. Nu är Askersund inte så stort, så centrum kan aldrig ligga så långt borta. Efter att ha intagit en liten lunch gränslade vi våra cyklar och cyklade utmed Vättern bort till Stjernsunds slott. På vägen loggade vi ett antal geogömmor och samlade under tiden ledtrådar till en bonus, som låg just här. Tadaaa!

Klockan var efter stängningsdags, så vi var väldigt ensamma i slottsparken. Som vanligt(?) hade vi lite dålig koll på om det bodde någon/några på slottet. Klampade vi in på någons privata gräsmatta kanske? Men eftersom det inte fanns en enda skylt med "Privat" någonstans vågade vi oss på att gena över de välansade gräsmattorna. 

Ingen hemma! Och skylten med öppningstider visade tydligt att detta var ett slott som inte var bebott numera. Puh!

Grusgångarna var välkrattade. Så vi tassade så försiktigt vi kunde för att inte göra för stora fotspår i grusränderna. Säteriet har urgamla anor. Nuvarande slott byggdes 1798-1801 efter ritningar av Carl Fredrik Sundvall i den då moderna nyantika stilen. Godset köptes 1823 av kung Karl XIV Johan och fanns sedan i kunglig och prinslig ägo till 1860. Därefter köptes den av släkten Cassel vars sista änka avled 1951. Hon testamenterade slottet och parken till Vitterhetsakademien för att bevaras som kulturminnesmärke. Godset är även stamgård för SRB-kor.

Fin utsikt över Vättern.

Allén gick inte av för hackor heller.

Askersunds hamn i kvällssolen.

Askersund är en fin liten stad. Kanske är den lite väl liten?

Vi hade spetsat in oss på att få njuta av en utepizza efter alla dagar med campingmat på längden och tvären. Askersund kunde tyvärr inte erbjuda det alternativet. Det blev till att besöka den lokala ICA-handlaren i stället och köpa lite gott bröd och tapas. Det gick ingen nöd på oss den kvällen. Heller.

En vanlig plats på ställplatsen i Askersund. Grannarna till höger var unga tyskar och bodde i nåt hemmabygge som såg spännande ut.

I morse var det så dags att åka hemåt. Vi åkte ganska direkt till Karlsborg där vi inledde med en lunchglass vid kanalen.

Efter att glassen var uppäten åkte vi in till fästningen och parkerade. Plockade ner cyklarna och körde en tur runt på området i det vackra sensommarvädret. Bland annat cyklade vi ut till fyren på Vanäs udde.

I fonden kan man skymta Omberg.

Vid Garnisonskyrkan tronar ett par ordentliga kanoner som minner om forna tider. I kyrkan ligger numera ett museum.

Färden fortsatte hemåt. Det blev ett stopp i Vårgårda för att besöka kyrkogården med lite blommor. Hemma i A strax efter 19. Vid en sammanräkning kan vi konstatera att vi har kört 252 mil på drygt två veckor. Inte så mycket som vi befarade, men vi har ju "bara" hållit oss i Sverige den här gången.

Nu tvättar vi lite och snart nog är vi ute på vägarna igen...

På återseende!