Måndag 27 juli 2015. Strax färjan hem.

Regnet smattrade även denna morgon i Tinas tak. Färjan går från Grenå i morgon vid middagstid och till dess har vi lite tid att turista på. Men under rådande väder med regnskurar, byig vind och femton grader uppmuntrar det inte till några större aktiviteter. Sålunda körde vi idag en omväg via Esbjerg och upp över västkusten. Rundade Ringkøbing Fjord och sedan rakt österut till Århus för nattvila.

Dessa monumentala skulpturer, Mennesket ved Havet, står strax norr om Esbjerg. De är nio meter höga och syns ca en mil ut i havet. Konstnären Sven Wiig Hansen gjorde själv mycket av det geggiga betongarbetet. Verket invigdes 1995 till stadens hundraårsjubileum.

Ringkøbing kryllade av folk i centrum och hamnen. Nåt jippo på en måndag. Gator avstängda så Klara fick leda om oss i byen.

Till sist en udda företeelse i Danmark. Det här är en höjd med utsiktsplats. Väl skyltad från vägen.

I natt sussar vi i Århus, på en ställplats vid Marselisborg Lystbådehavn med utsikt över ett regnpiskat hav. Termometern visar kl 22 endast 14 grader utomhus. Tack och lov att vi inte tältar! 

Söndag 26 juli 2015. Näsan mot norr.

Regnet smattrade under natten men på morgonkvisten klarnade det upp lite. Vi körde på småvägar söder om landsgränsen västerut för att vika mot norr och danska Tönder.

Ännu en gräns som passerades ganska obemärkt.

Ett söndagssömnigt Tönder i sydjylland.

Kagmanden, en sorts skarprättare som exekverade spöstraff vid skampålen står på piedestal på torget i Tönder. Numera lagförs förbrytare på annat sätt.

Uldgade, en av de pittoreska smågatorna.

Vi fortsatte sedan till Møgeltønder, gamla Tönder där tiden verkar ha stått stilla.

Färden gick vidare till Römö, en av öarna längs den danska västkusten. En lång vägbank förbinder med fastlandet.

I Havneby åt vi spätta på Otto & Ani's Fisk. Den godingen har vi sett fram emot i ett par dagar.

Precis som på andra danska stränder kan man köra bil ända ut till vattnet. Trafiken verkade nästan lika tät som på Autobahn.

En liten promenad blev det i Ribe där vi övernattar.

Till sist lite husbilsliv. Fransmannen framför domkyrkan kände sig nog lite bortkommen. Men vi led lite med honom, även vi har kört mot enkelriktat, på gång- och cykelbanor. Ibland kommer man in på områden där det inte var riktigt meningen. Och att backa ut hade gjort det ännu värre. På nattparkeringen är det mer än fullsatt. Här tillämpas inte någon 4-metersregel minsann. 

Lördag 25 juli 2015. Stau.

För att komma upp till Flensburg i vettig tid bestämde vi oss för att ta Autobahn. Lördag förmiddag ligger väl alla tyskar och tar sig sovmorgon? Icke!!! Det var knökat på vägen och många gånger hamnade vi i stau (stillastående) kö eller fick krypa fram. Vi åkte av och körde småvägar för att det skulle i alla fall rulla med någon fart. Klara hade beräknat restiden till tre timmar men det tog sju!

Hamburg var ett sorgebarn. Avstängda vägar och vägarbeten samt till synes onödiga filavstängningar mot Elbetunneln gjorde att det tog tid. Men vi hann se en del av hamnen under tiden.

Ni som läst bloggen noggrant kommer ihåg en bild i början av denna resa på Rendsburgviadukten. Nu på hemvägen kom vi nära och kunde se den ordentligt. Den stora spiralen ligger på norra sidan av kanalen. På mittbilden ses den hängande färjan, nu inklädd och under renovering.

Som vi stod och kikade på detta tekniska underverk mullrade hela tiden åskan i himmelen. Och plötsligt bröt ovädret ut. Det regnade och kom stora isbollar nerfarande. Cirka 20 mm stora rena isklumpar slog i biltaket med ett förfärligt smatter. Med en rivstart kom vi nåt så när i lä från bron. Eftersom vädret var så dåligt sparar vi spiralen till nästa besök. Då skall vi förhoppningsvis få åka hängfärjan.

Vädret får man ta som det kommer. Förbereda sig på både sol och regn. Grundinställningen är väl ändå att det blir bra dagar vädermässigt. Denne dansk verkar väl vara pessimistisk i överkant som tar med sig regnmätare på resan? Direkt efter vi ätit middag fick han nog sin regnmätare full då ett nytt åskväder drog igång. 

Fredag 24 juli 2015. Wuppertals hängande spårvagnar.

Vi börjar nu inse att semestern lider mot sitt slut och obevekligt har vi en färjetid att passa i Grenå. Därför gäller det att komma lite längre norrut än vi egentligen önskar. Ett måste på denna resa var emellertid Wuppertal med dess hängande spårvagnar, schwebebahn. Den öppnades för trafik 1903 och är 13,3 km lång. Brist på bra gatumiljö för spårvagnar gjorde att man valde detta system. 

Spårvagnarna går mestadels utmed, och över, floden Wupper. Det ser ut som vagnarna svävar. Vi åkte till ändhållplatsen och tillbaka där vi hade parkerat Plåt-Tina. En tur på en halvtimme varje väg. Det gick fort och det var bara fyra till fem minuter mellan varje vagn. På stationerna gungade det. Automatisk korglutning i kurvorna. K blev till och med lite åksjuk. C bara njöt! 

Här ser man hur vagnen hänger över floden. Det var inte mycket vatten i den. Knappt att botten var täckt av vatten på sina ställen. 

Svårt att förstå lönsamheten i det här sättet att bygga. Men det var tydligen för att det var trångt i staden som man valde att bygga så här. En oerhörd stålkonstruktion och tätt mellan stöden som var fästade i stenmuren utmed floden. Undrar hur mycket stål, skruvar och muttrar som gått åt. 

En sträcka gick spårvagnen inne mellan husen. 

Vagnhallen på ändstationen och en "boggie" som vagnen hänger i.

Innan vi lämnade ändstationen i Vohwinkel och åkte tillbaka unnade vi oss en nyttig lunchmacka på tyskt grusbröd.

Efter spårvagnsturen insåg vi att vi måste dra oss norrut om det inte ska bli panikåkning på slutet. Cirka 40 mil till Flensburg. 

Så det var rakt ut på Autobahn för att mata mil. Det gick ganska bra det mesta, ibland blir det stau förstås men sedan släpper det igen. Det går inte att sitta och sova bakom ratten, det gäller att vara alert hela tiden. Ungefär vid Osnabrück var klockan lagom för att börja leta nattläger. Vi tittade i vår Bord Atlas (tjock katalog med ställplatser) efter nåt lämpligt ställe. Åkte och tittade på en som visade sig vara privat... Fortsatte leta medan tiden gick. Stannade vid en camping som redan vid infarten såg klurig och suspekt ut. Vi vände och körde därifrån. Ibland vet man bara med magkänslan att här ska vi inte bo. Nåväl, ett par kilometer till och vi fann en riktigt bra och fin camping utanför Dötlingen. Precis som igår verkar vi vara de enda camparna här. För övrigt är här bara långliggare. En svensk husbil tillhör nog inte det vanliga inslaget här, det är många som varit här och "tittat till" oss. 

Torsdag 23 juli 2015. Vidare längs Mosel.

Idag fortsatte vi utefter Mosel mot Koblenz där floden förenar sig med Rehn.

På vissa ställen utnyttjar man varenda centimeter av odlingsbar mark för vinstockarna...

...och somliga får riklig skörd. Till och med i trädgårdarna växer vinstockarna. För eget bruk? ;)

I Cochem plockade vi ner cyklarna och tog en tur mellan två broar i solskenet. Det är bitvis trångt på cykelbanorna, många som cyklar. Det är sällan cyklisterna behöver trängas med bilisterna. 

Högt över Cochem ligger ett slott med både tinnar och torn, precis som det gör på många ställen längs Mosel. 

Undrar om det spökar?

Klottens station har sett bättre dagar men vi fick se ett godståg. Och en liten mus som kilade in under rälsen. Stackaren, hen måste darra av skräck varje gång tåget kör över "hemmet". 

Koblenz. Här kopior av "Skara bôxer" och Läckö slott. 

Vi behövde handla lite mat före helgen och passade på i Koblenz. Med lite hjälp letade vi oss fram till den enorma stormarknaden Globus. 

Korvdisken var imponerande. 

Delidisken med anlagda ostar lockade två svenskar som stod länge och valde mellan sorterna. 

Torsdag middag och det var glest med kunder. Ändå var alla kassor bemannade.