Tisdag 19 december 2023. Året som gått.

Det är den 19 december och endast två dagar kvar till årets mörkaste dag, vintersolståndet. Så här års, när det inte är så långt kvar innan det vänder och det börjar bli lite, lite ljusare ute gör vi en återblick av året som gått. I Plåt-Tinas tecken förstås. Allt som beskrivs i det här inlägget går att läsa mer om i tidigare inlägg, så inget nytt under solen som det heter. Men eventuellt ett annorlunda perspektiv nu när det gått allt från ett par till flera månader sedan det egentligen hände.

Plåt-Tina rullade ut från vinterförvaringen i slutet av mars. Innan hade det kommit en snösmocka så vi befarade att premiären skulle dröja ännu längre. Kanske skulle vi ha avvaktat något eftersom det redan dagen efter blev kallt igen och det snöade! Det innebar att vi fick avvakta med premiärturen någon vecka.

Påsken utlovade bra väder och vi drog iväg till Skåne. Vi började med en heldag i Helsingör där vi rände runt i staden och avverkade många, många steg. I slutet av helgen fick vi avbryta och åka hem. Det skulle visa sig att vi fått covid, en lindrig form tack och lov men vi var allt lite knackiga under några veckor.

Första maj var i år en regnig historia. Regnet öste ner hela dagen och de fina dagarna på Hökensås avslutades med att åka på smala och skitiga grusvägar hemåt, i hällregnet. Plåt-Tina 2.0 hade varit med oss under tio år och vi insåg att det var dags för en ersättare. Vi letade på webben och åkte och tittade på några stycken innan vi bestämde oss för en vit skönhet, Plåt-Tina 3.0.

I början av juni kunde vi hämta hem nya Plåt-Tina och försöka flytta in våra prylar från den gamla. Det är ont om förvaring i en plåtis och varje sak behöver hitta sitt rätt utrymme. Ett trilskande kylskåp har vållat oss problem hela sommaren. Plåt-Tina har varit på verkstad tre gånger i år med fler och mer omfattande åtgärder för varje gång. Senast alldeles innan vi ställde av, så det blir väldigt spännande till våren. Kommer det att fungera eller inte?

Kylskåpsproblemet har dock inte hindrat oss allt för mycket. Vi har anpassat oss och tidvis levt utan färskvaror och köpt mat dag för dag. 

Plåtisturerna med nya Plåt-Tina gick fram till mitten av juli till Öland, Skåne och Danmark. Mycket av dagarna ägnas åt vandringar och cykelturer för att hitta och logga geocacher. I Danmark sammanstrålade vi med vännerna A och SE för några trevliga dagar tillsammans. 

I slutet av juli åkte vi på en fantastisk resa till Vancouver, Alaska och San Francisco. Plåt-Tina fick stå hemma och vila sig i form. Även den resan går att läsa om här i bloggen. 

Tack vare vårt nya och friare liv kunde vi ta oss en tur till kontinenten i september och halva oktober. I början av turen träffade vi vännerna A och SE för en härlig cykeltur. I södra Danmark sammanstrålade vi med vännerna C och H där vi kunde umgås under ett par dagar innan våra vägar skildes åt och vi fortsatte söderut. 

Vi tog det lugnt och stannade, som vanligt, på platser som verkade mysiga, intressanta eller bara låg bra till på vägen. Under nästan fem veckor besökte vi Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, norra Frankrike och en kortis in i Luxemburg. På slutet, i början av oktober, började vädret försämras radikalt och vi beslutade att ta färjan från Fredrikshamn till Göteborg. Då var det dags för den tredje vändan till verkstad för att fixa kylskåpet. När det var klart var det också läge att avrusta och ställa av Plåt-Tina för vintervilan.

Sista turen gick, helt traditionsenligt, till ett höstvackert Kinnekulle.

Nu ser vi fram emot ett nytt och händelserikt 2024 då vi hoppas på många fina turer med Plåt-Tina 3.0.

🚐💨🌻

Sedan Ryssland inledde invasionskriget i Ukraina i februari 2022 har vi avslutat alla blogginlägg med en solros, symbolen för Ukrainas nationalblomma. Vi bestämde att göra det tills kriget är avslutat. Tyvärr har vi fått fortsätta med solrosen under hela 2023 och dessvärre ser det ut som att vi kommer få göra det även 2024. 

Söndag 12 november 2023. Dags för Plåt-Tina 3.0 att krypa in till vintervilan.

Det har blivit dags att summera årets plåtissäsong och vi konstaterar att den har varit händelserik, minst sagt. 

I slutet av mars rullade Plåt-Tina ut från vinterförvaringen i Vittene. Vi hade planerat att resa norrut i början av sommaren för att se midvintersol och norra delarna av både Sverige, Norge och Finland. Allt det kom av sig när vintern inte ville ge sig i norr. Under de veckorna beslutade vi oss för att byta till en annan plåtis. Plåt-Tina hade rullat i tio år och det var dags.

Det fanns ingen anledning att deppa. Vi hade förmånen att kunna genomföra vår drömresa till Alaska. Den finns beskriven i tidigare blogginlägg så vi ska inte trötta ut våra läsare med onödiga upprepningar. Här är en bild på oss framför den enorma Hubbard Glacier, det var en upplevelse som vi sent kommer att glömma.

Och så båten då, den vi bodde på och färdades med från Vancouver upp utmed Alaskas kust och tillbaka. Bilden är tagen i Ketchikan.

Förra veckan var Plåt-Tina hos verkstadsdoktorn för diverse åtgärder och reparationer. Det största för dem att fixa var kylskåpet som nu har fått en ny kylmaskin. Bara att hoppas att det fungerar som det ska när vi drar igång till våren. 

I går städade och fejade vi både insida och utsida, känns gott att det är gjort nu. Till våren vill en bara ut och åk. 

I dag var det så dags att åka till Vittene och P-R (den dirigerande mannen på bilden) för att backa in Plåt-Tina i maskinhallen.

Summan av kardemumman är att vi har varit på resande fot en hel del under plåtissäsongen, men inte alltid med en Plåt-Tina. Antal nätter i Plåt-Tinorna 2.0 och 3.0 landar på 74 nätter och de har rullat uppskattningsvis 1100 mil. Ingen behöver tvivla på att vi gillar plåtislivet. 

Vi stänger plåtisbutiken och avslutar säsongen med en bild från den sista långturen med nya Plåt-Tina. Bilden är tagen på en cykeltur i sydöstra Nederländerna nära campingen öster om ´s-Hertogenbosch.

🚐💨🌻

Ons-torsdag 1-2 november 2023. Årets sista plåtistur - till ett höstligt Kinnekulle.

Hösten har kommit med stora kliv och plåtissäsongen är egentligen slut. Men vi fick ett ryck och bestämde oss för en kort, sista tur till Kinnekulle. Nästa vecka ska Plåt-Tina på verkstad och sedan är det ingen idé att åka ut, vi har ju bara sommardäck.

Första stoppet råkade bli i lilla Håkantorp utanför Vara. De goda surdegsfrallorna från stenugnsbageriet som tillhör Nordpolens Konditori avnjöts. Under tiden räknade vi tåg som kom och gick alldeles utanför.

Mörkret faller fort i november. Vi gjorde ett mycket snabbt stopp hos Husvagns-Svensson i Lidköping några minuter innan stängningsdags. Målet var att hitta ett par lagom stora plasttallrikar. Butiken var tom, lågsäsong även där, och det ekade ganska tomt i hyllorna. Det såg mörkt ut på tallriksfronten tills C kikade runt hörnet till avdelningen för utgångna varor och där fanns precis de tallrikarna vi sökte. Snabbt köp och vi gasade på upp till Kinnekulle. Nu var det helt mörkt och vi bestämde oss för att övernatta på ett säkert ställe. Valet föll på Utsiktsplatsen. Temperaturen låg runt nollan och det var gott att sätta på värmen inne i bilen. Vi såg fram emot utsikten över Kinneviken bort mot Läckö slott på morgonen. 

Det regnade en del under natten och på morgonen låg dimman tät över Kinneviken. Läckö slott ligger säkert kvar, men vi kan inte vara helt säkra. Vi kunde i alla fall konstatera att vi var helt ensamma. Det är verkligen lågsäsong.

Vi tog en sväng bort till Stenbrottet för att gå upp en bit och försöka logga en earthcache. Det går ut på att ta sig till en plats som kan vara intressant ur ett geologiskt perspektiv. Här skulle vi titta på ett tvärsnitt i berget och lista ut svaret på några frågor. Utsikten över stenbrottet är magnifik. Såg knoppar på en buske. Ur led är tiden?

Österplana hed fick också ett kort besök, denna gången för att C behövde göra underhåll på geocachen han har där. K passade på att logga ett besök. 

Kestad kyrka ligger fint i kanten på Kinnekulle. Vi stannade till för att logga en multi.

Dimmigt. 

Kinnekulle ring låg helt stilla och öde denna novemberdag. Om några månader är det full rulle här. 

Innan vi lämnade Lidköping tog vi oss en promenad i Rörstransområdet för att lösa en ALC (en sorts geocaching) och tittade bland annat på fina väggmålningar. Ett gathörn var målat med blommor från serien Mon Amie. På hemvägen sålde vi en Tupperwarebunke i Friel och handlade kôrv hos Erikssons Chark i Nossebro.

Hemma igen tömde vi snabbt bilen på det mesta inför vinteravställningen. Nu ska Plåt-Tina "bara" städas inne och ute, men det kanske får bli efter verkstadsbesöket. 

🚐💨🌻

Ons-torsdag 18-19 oktober. En dygnstur till Halleberg.

Husbilssäsongen lider oundvikligen mot sitt slut för vår del. På onsdagen såg vi att vädret såg ut att bli riktigt fint. Kallt som rackarn, men ganska soligt. Snabbt bestämde vi att packa bilen för en kort tur till Halleberg. Det kunde vara skönt med en promenad runt Hallsjön och försöka logga de Vargsnus-cacher version 2 som var kvar där uppe. 

På vägen stannade vi först till hos PR Husbilar i Sollebrunn. Inte för att köpa husbil men vi ville kolla om de hade ett par plasttallrikar i lagom storlek. De vi har nu är för stora för att passa i diskhon i "nya" Plåt-Tina. PR kunde inte hjälpa till, de säljer endast hela serviser. De kunde även erbjuda både nya husbilar och husvagnar, men vi avböjde.

På vägen vidare upptäckte C att det fanns några nya Challenge-cacher strax norr om Koberg utlagda av Tapetsocker. Challenge-cache innebär att en måste ha uppfyllt ett krav innan loggning. Vi såg att vi uppfyllde minst fyra av kraven och svängde in för att få oss en bensträckare. 

Vi gick utmed en grusväg några hundra meter rakt in i terrängen. Samtliga gömmor satt högt upp i träd så den medsläpade teleskopstången kom väl till pass. Mycket lämpligt var det relativt vindstilla så det gick fint att både få ner behållarna och sedan få upp dem på sin plats igen. 

Ett välkommet bifynd! På vår väg hittade vi både gula kantareller och trattkantareller. I brist på påse fick C:s keps agera bärkasse. Bra exempel när geocachingen ger en extra guldkant på tillvaron. 

Det blev ytterligare ett par stopp på vägen innan vi landade på rastplatsen vid Vittene utmed väg 44. Här har vi stått tidigare och funnit att det är lugnt och tryggt. Det låter inte så spännande att stå på en rastplats utmed en hårt trafikerad väg, men här finns en vägslinga som går en bra bit från vägen och tar bort det mesta av vägsuset. Middagen bestod denna kväll av egenimporterade nederländska tortellini toppade med dagens skörd av kantareller som stekts i hemmagjord Bregott. Man tager vad man haver.

Vi vaknade upp efter en god natts sömn. Av tidigare erfarenhet visste vi att mobiltäckningen på berget är usel. Därför såg vi till att ladda hem alla kartor och gömmor på offlinelista så att vi inte blev strandsatta. Första lilla promenaden blev till en utsiktsplats där vi fick se hela Vargön och mer till. I skogen bakom utsikten gjorde vi ett historiskt fynd. En stor ställning som nog var avsedd för någon sorts pyroteknik och visade figuren 2000. Lätt att datera.

Efter ett par timmars vandring över stock och sten satt det fint med kaffe och macka invid Hallsjön. Vi hade även snubblat oss fram över mängder med trädrötter och fått kringgå gedigna surhålor. Här uppe hade vildsvinen bökat runt i jakt på mat, när bli dessa marodörer lika intressanta som älgar för jägarna? 

Kungastenarna är vida berömda. Alla har de varsin kungs signatur inristad. Oscar II, Gustaf V och den nuvarande Carl XVI Gustaf.

En geocache ledde oss till den här platsen som kallas Stenmonumentet. Ett enormt stort område, kanske 50 gånger 50 meter och 2 meter högt, med staplad sten. På en informationsskylt läste vi att det var beredskapsarbetare som sattes att hacka sten under depressionsåren på trettiotalet. Vad den skulle användas till vet man inte riktigt. Nu är det bara en sevärd stenåker. Cachen hittade vi!

Det började skymma och vi fick börja tänka på refrängen. Men innan vi styrde kosan hemåt hann vi med en promenad i Uggledalen till den sista cachen som låg i en vacker ekskog. Vackert, och lite vemodigt, med de fina höstfärgerna. 

🚐💨🌻

Onsdag 11 oktober 2023. På fast svensk mark igen.

Biljetter bokade till morgonfärjan från Frederikshavn hem till Göteborg. Väckarklockan skrällde redan halv sju för att vi inte skulle komma försent. Vi bodde norr om staden och förundrades över att det var så tät trafik norrut. Vart var alla på väg egentligen?

Eftersom vi var så gräsligt tidigt ute och det tog cirka nio minuter till färjeterminalen så kom vi längst fram vid repet. Vi kunde konstatera att det var skralt med bilar som skulle med till Göteborg, mest lastbilar. 

I hamnen såg vi detta fina fartyg ligga vid kaj och vi undrade vad det var för något. Lite efterforskning ger vid handen att det är Edda Nordri, ett fartyg för havsbaserad vindkraft. Fartyget drivs med vätgas och är avsett för nybyggnad och underhåll av vindkraft. Vi såg det mest för att det var så orange och såg så nytt ut.

Dags för Plåt-Tina att åka inte i magen på Stena Danica. Ombord kunde vi snabbt konstatera att det var oerhört lite resenärer på båten. Gott om plats överallt. Vi hade spetsat in oss på en rejäl frukostbuffé efter alla veckor med havregrynsgröt. Det var kanske inte en besvikelse men nog var vi lite förvånade över hur magert utbud som bjöds denna frukost. Men mätta blev vi!

Tre timmar senare stävade färjan in under Älvsborgsbron, här fotad genom ett skitigt ventilfönster på Stena Danica. 

Strax före klockan tolv, mitt på dagen, körde vi av färjan i Göteborg. Lika regnigt som det Frederikshavn som vi lämnade några timmar tidigare.

Under tiden som tvättmaskinen går varm här hemma är det dags att sammanfatta resan. Vi har varit ute i fem veckor. Det var sommarvarmt och soligt den 7 september när vi lämnade hemmaplan och nu har vi ett mer höstlikt landskap, precis som det ska vara. Plåt-Tina har rullat genom sex länder förutom vårt eget. Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Luxemburg. Vi har rullat 450 mil på de veckorna, ungefär som vanligt alltså med cirka hundra mil i veckan. Det har varit en riktigt bra resa. Den här gången har vi inte begränsats av att behöva vara hemma ett särskilt datum för att börja jobba igen. En ynnest.

Några lärdomar då? Den här resan har vi varit utrustade med två gasoltuber, en i stål och en komposit. I Plåt-Tina 3.0 är vi helt beroende av gasol för att få värme när det är kallt om nätterna. Svenska gasoltuber har kopplingar som inte fungerar någon annanstans i Europa. Det går att fylla på gasol på några få ställen, men vi var väl medvetna om att vi skulle behöva vara sparsamma för att inte bli helt torra på gasol. Av den anledningen har vi varit EXTREMT sparsamma med gasol. Vi har till och med kokat tevatten på det mobila uteköket när det har varit bra väder. När det började bli kallare om nätterna och vi behövde lite värme om natten har vi stått på platser med elanslutning. Bara för att mata den på Obelink inköpta varmluftsfläkten och isolermattan som höll värmen. Den här sparsamheten ledde så klart till att vi kommer hem med en halvfull gasoltub och en som inte ens är påbörjad. För att komma undan det här dilemmat kommer vi nu att allvarligt fundera på att installera en fast LPG-flaska som kan fyllas på när den börjar sina, särskilt behändigt när vi är ute i Europa. 

Nu går tvättmaskinen dygnet runt och vi njuter av att duscha länge och varmt. Snart nog är vi ute på vägarna igen. Vi ses då!

🚐💨🌻