Tors-lördag 21-23 maj 2020. Flygare-hemester i Västergötland.

Långhelg betyder långtur. Allt är relativt och i dessa tider höll vi oss inom länet. Vi satte kurs på Tidaholm via Falköping. Efter att ha provianterat lite i Nasko stannade vi till vid Falekvarna. Det är en kvarnby som hade som mest tretton kvarnar utmed Kvarnbäcken. Denna å rinner så småningom ihop med Slafsan, vilket namn på ett vattendrag! Några få finns kvar och vi gick en vandringsslinga i den vackra vårnaturen. Naturligtvis fanns det några geogömmor som vi letade rätt på.







Här är en av kvarnarna, och vattnet rinner förbi kvarnhjulet.



Ån slingrade sig i den lummiga dalgången.





Stigen fortsatte sedan över öppen mark.



Här har C funnit en kotte med loggbok inuti.



Vildapel.

Vi fortsatte sedan färden mot Hökensås och gjorde ett stopp vid Skörstorps kyrka. En av få rundkyrkor som finns bevarade.





På Hökensås gick vi ett varv runt sjön Grubben. Naturreservatet är verkligen fint och vi kommer säkerligen att återvända för fler vandringar i vacker natur.



Till nattläger utsåg vi Tidaholm. Vi bodde ännu en natt på samma parkering som vi gjort något år tidigare. Tidaholm har fått en ny logga, eller grafisk profil som det heter. Säkert någon reklambyrå som gjort sig en rejäl hacka på att ta bort en stapel i en bokstav.











Vi gick en sväng på Turbinhusön på kvällskvisten. Den gigantiska tändsticksasken på minner om att staden en gång var stor producent av tändstickor.



Ibland kommer barnasinnet fram.



Plåt-Tina var vackert parkerad vid Tidan.



På förmiddagen tog vi oss en mil norrut till Fröjered. Vi lastade av cyklarna och körde en geotrail på grusvägar.



Hittad!



Backsippa.



Det blev så småningom dags att planera för övernattning. Valet föll på Skövde. Vi gjorde några stopp undervägs. Här vid kyrkan i Valstad.







Nästa stopp blev vid naturreservatet i Lammevad. Mängder med Gullvivor och gott om Smörboll.





Här har vi kommit till Dimbo som har Västergötlands största gravfält. Det är cirka 300 gravarhögar från vikingatiden 800-1050 e kr.



Potatisen har inte kommit i jorden ännu.



Naturvårdarna som håller gravfälten fria från onödig vegetation.



På parkeringen vid Simsjön strax söder om Skövde tillbringade vi natten.





Lördag morgon och dags för hemfärd. Det var varslat regn till eftermiddag och hela söndagen. Inte kul att semestra då. Lika bra att åka hem. Vi passerade muséet i Stenstorp. Tvärs över gatan invid järnvägen står en fyr. Ordentligt utom synhåll för alla flytande båtar. Det är en AGA-fyr konstruerad av Gustaf Dalén bördig från trakten.





Rapsfälten blommar med Mösseberg i fonden.





C har många gånger kört förbi den nedlagda stationen i Valtorp. Och tittat på vändskivan som ligger upplagd där. Troligen reserv till stallet i Falköping. Och naturligtvis hade någon placerat en geogömma i dess innanmäte. Bara att kravla in och signera loggen.



Ytterligare en utmaning fanns i närheten. Denna mycket svajiga hängbro hade en geogömma på mitten. Under plankorna, bara lägga sig på kan och famla fram.









Efter besök på Falbygdens ost for vi via Larv till Fåglavik. Lite utanför orten trillade det ner ett flygplan i mossen. Det hittas fortfarande vrakdelar i terrängen. Fåglavik hade tidigare ett glasbruk som nu är helt utraderat.



Sista stoppet blev vid Hols kyrka. C geologgar.

Lör-söndag 16-17 maj 2020. Dalsland på nya fjädrar.

Plåt-Tina har fått en ordentlig översyn och förbättring genom en gedigen investering 💸. Hon hämtades på fredagen hos PR Husbilar i Sollebrunn. Där hade man bytt spindelben fram samt satt upp spriralfjädring som tillsats på bakaxeln. Samtliga stötdämpare byttes samtidigt. Bodelsbatteriet som gett upp byttes samtidigt mot ett litiumbatteri. Tina uppförde sig som förväntat, blev mycket bättre på vägen och inga problem med att strömförsörja gasolpannan. Vi behöver alltså packa med långkalsonger i fortsättningen...



Vi körde nordnordväst ut till Dalsland. Det här puttiga huset står i södra delen av Mellerud alldeles intill "Välkommen"-skylten.







Sen start betyder sen ankomst. Vi satsade från början att ställa oss vid Spångens gästhamn och båtklubb i Upperud. När vi kom fram vid sjutiden fanns det endast en ledig plats och den tog vi. Båtklubben som har gästhamn satsar nu även på husbilarna. Servicehuset var fräscht om än något litet vid full beläggning av båt och bil. Man har satsat på tömningsstation för gråvatten, det är det få ställplatser som gör. Många husbilsägare satt ute och frös i snålblåsten, det var riktigt kyligt på lördagen. Men vad får man inte stå ut med om man vill umgås lite i coronatider.







Hela bygden präglas av Dalslands kanal. Den går ofta via sjöar och den grävda andelen är inte så stor. Och slussar dyker upp än här och där.

Vi gick en promenad upp till Skalåsknatten.





17% av Sveriges yta täcks av blåbärsris. På vår väg upp såg vi nog en stor del av dessa procent. Och de blommade ymnigt. Här kommer det så småningom att bli en del av de 250 000 ton bär som mognar fram varje år.



Uppe på toppen hade vi milsvida vyer. Här är det Kinnekulle i horisonten.



Solen sken påpassligt över en tuva Harsyra.







Och i Upperud väntar kanalen och dess slussar på sommarens turisttrafik. Hur det nu blir med det. Det växte även en hel del orkidéer av sorten Sankte Pers nycklar vid kanalen.



Vid Dalslands Center i Håverud flaggade man fint för EU-länder samt Norge. Men det går dåligt för Storbritannien. Deras brexitflagga hade snott sig runt stången och skyms av Dannebrogen.





Vi åt lunch på Håfveruds Rökeri & Brasseri. Burgare på lax och kossa. Gott men tyvärr var maten kall. Vilket beklagades och utlovades kaffe som plåster på såren. Men sen verkade ambitionen vara bortblåst. Det blev inget kaffe serverat och följaktligen blir det inte många Michelinstjärnor från oss.







Vi tog även en promenad på akvedukten från 1868.



Kung Carl var här vid invigningen. En senare namne var på plats 1975 och hans tronarvinge 2018.



En hund höll vakt i den lilla kuren vid akvedukten.



Vi for sedan mot Bäckefors och en bit innan den orten finns detta minnesmärke. Bygget av Fredrikshald - Sunnanå Järnväg startade här 1875.



Ett stopp gjordes vid Högsäters kyrka. Den ligger högt på en kulle och syns vida omkring. Den nuvarande kyrkan ersatte en medeltida byggnad. Den kände kyrkoarkitekten Adrian C Peterson ritade denna tegelbyggnad som stod klar 1902.



Ett av de sista stoppen i Dalsland gjordes innan Frändefors där vi besökte ett TB-hotell. Ja det kallas så för att man kan hämta eller lämna spårbara objekt här. Det är små numrerade saker vars väg man kan följa på nätet. Vi lämnade tre stycken egna under vår resa i Australien. Två är kvar där nere medan en hittade tillbaks till Sverige men slank ut ur landet igen. I den här väskan var det tomt och ödsligt, ingenting att hämta. 🚐💨