Söndag 31 augusti 2014. Kinnekulle med gott slut.

Det var lite molnigt men uppehåll när vi vaknade vid platsen för Råbäcks turisthotell. Inget återstår så när som en liten del av resterna från dess uteservering. Vi gav oss in på Munkängarna för att söka en geogömma som inte hittats vid tidigare besök. Vi kammade noll även denna gång. 

Kinnekullebanan passerar genom Råbäck. Det ser ut som den styvmoderligt behandlade banan i alla fall här fått lite ansiktslyftning. Nix, ingen rälsbuss syntes till i fjärran. 

Munkängarna som under vår och försommar är alldeles kålgröna av främst ramslök var nu mest bruna med naken mark. Var har ramslöken tagit vägen? Vi hade trott på massa vissna blad men det var alldeles tomt! Så här års är det även väldigt tyst bland träden. Fågelsången har tystnat. 

Horderna av människor kommer främst vid försommarens ramslöksblomning. Det enda vi såg av mänskligt liv idag var två holländska turister som fikade ståendes bland träden... :)

Färden fortsatte till högkullen där vi tog en promenad runt utsiktstornet. Vi såg dessa grandiosa svampar, kan det vara stolt fjällskivling?

Uppe vid toppen finns nån sorts telemast, varningen verkar lite fel för årstiden. Vi väntade en bra stund, men inte en enda istapp föll ner. 

Från Kinnekulle åkte vi i sporrsträck förbi Grästorp till rastplatsen Tre Älgar. Där var det "bondens marknad", ett antal stånd som sålde mer eller mindre närproducerad mat. Lite blev handlat t ex middagsmaten.

Vi åkte sedan via Flo klev upp på Hunneberg. På toppen av kleven har man byggt en utsiktsplattform. Här ligger "Flo maer" för våra fötter med Vänerviken Dettern närmast. I fonden anas C:s uppväxtplats Såtenäs.

Hemkomna blev det så småningom middag med löjrom fiskad vid Vänersnäs. En av de lokala produkterna från Tre Älgar. Mums för månsarna! 

Lördag 30 augusti. Kinnekulle, favoriten.

Trots att väderutsikterna lovade duggregn kunde vi inte hålla oss från vårt favvoställe Kinnekulle. Väl framme kom det på skam och vi drabbades bara av lite skadd.

Vi provianterade med goda räkmackor från konditori Nordpolen i Vara. Dessa åts med god aptit i Blombergs hamn. Vi kikade sedan på badplatsen.

Sedan tänkte vi vandra en bit på Västerplanaleden och hamnade lite snett vid Österplana kyrka. Den ligger lite off i nära nog ödemark. Ändå vacker och lite säregen att se på.

För att komma rätt passerade vi även Husaby kyrka där Olof Skötkonung döpts och sedan blev Sveriges första biskopssäte. 

Till slut hittade vi rätt led och tog en sväng på den. Vi fann ett antal geocachegömmor, underst ses C signera en loggremsa.

Nattläger var tänkt i Råbäcks hamn men där var alldeles för många bilar. Vårt smultronställe har upptäckts av andra...  Det blev Munkängarna vid turisthotellet i stället. 

Söndag 17 augusti 2014. Två sensommardygn i Karlstad.

Sent fredag eftermiddag kom vi iväg och styrde norrut. Målet för helgen var Karlstad. Där skulle vi träffa våra norska vänner A och S E. Det hade vi inte gjort sedan juni så det såg vi verkligen fram emot. 

I Tösse skrek magarna ohejdat, så det fick bli ett snabbt mat- och toastopp. Alldeles intill vägen ligger detta speciella hus. Visst ser det ut som man tänkt sig en fortsättning på hörnhuset? Man kan undra hur planerna såg ut. Skulle det bli nåt stort av lilla Tösse?

Molnen bullade upp sig lite oroväckande i kanten....

Vi hade stämt möte vid Möruddens camping på Hammarö. Hm, tänk att A och S E som åkt ända från Norge var framme före oss. Vi installerade oss på två fina platser. Det dröjde ca 15 sekunder innan campingens självutnämnda sheriff påtalade att man MÅSTE stå med näsan utåt. Nåja, eftersom ingen av oss förstår värmländska så stod vi kvar som vi tyckte blev bäst. 

Vi hann precis få ut våra två markiser och stolar och bord när regnskuren kom. Under en liten stund satt vi ute och beskådade ett ordentligt solregn. Riktigt mysigt! 

S E hade nyss fyllt år så det var förstås roligt för oss att få gratulera honom lite i efterskott. Han blev nog lite överraskad...

Kvällen som följde bjöd på fantastiskt väder och riktigt bra temperatur. Med varsin "Ludde" under rumpan klarade vi oss finfint. C laddade ner lite gömmor åt S-E.

På lördag morgon sken solen från en alldeles blå himmel. Under frukosten seglade det upp lite moln, men vi bestämde oss ändå för en cykeltur. 

Valet föll på den nerlagda banvallen Klarälvsbanan. Både för att det är platt och cykelvänligt, men även för att det finns en lång radda med geogömmor utmed banan. A och S E är ganska nyfrälsta på geocaching så det passade bra. 

Cykelturen gick långsamt framåt. Ungefär var 400:e meter var det stopp och dags för att leta en geogömma. De flesta hittades, men nån gång fick vi ge upp, vilket var mycket irriterande. På ett ställe fick vi syn på det här tydliga tecknet på att här gått en järnväg en gång. En rälsspik. 

Proffscacharen i gänget skickades ut i spenaten när det var extra oländig terräng. Som synes uppskattades det stort. 

Framme vid sjön Alster började himlen se oroväckande svart ut, så vi vände och cyklade tillbaka till bilarna. Gårdagens camping var bra, den fick duga en natt till. Denna gång utom syn- och räckhåll för sheriffen. 

Regnet drog åt ett annat håll och vi fick ännu en fin kväll under markisen. S E var grillmästare. 

Jordens snyggaste boxklänning! Garanterat laktosfritt innehåll :)

Söndag morgon och regnet skvalade. Vi åkte till Brigadmuseet som öppnade förra året och lärde oss mer om kalla kriget. Mycket intressant på sina ställen. Besöket avslutades med fika och en kryptisk multigömma i krokarna. 

Tiden går fort när man har roligt och nu var det tyvärr dags att säga hejdå till A och S E för denna gången och åka åt var sitt håll. Helgen har varit SÅ härlig med både många skratt och en del allvar. Precis som det ska vara. På återseende! 

Söndag 10 augusti 2014. Ingen åska men ändå knall.

Regnet som startade på kvällen upphörde under natten. Lite växlande molnighet passade oss utmärkt, inte för varmt på cykelturen till Tåtorp.

Det är alltid lika fascinerande att se dessa tyskar med deras passion för älgar. Denna hade vi som granne i Jonsboda.

Tåtorp, cykelturens mål och naturliga avslutning eftersom kanalen här övergår i sjön Viken. Här tog cyklingen slut och K fick tillbringa mer tid än önskat eftersom:

Däckexplosion. Vi hade stannat och satt oss för lite förfriskning och cykeln hade stått still i ca fem minuter när det plötsligt small till. Pang! Som ett bösskott. Mycket märkligt, en punka brukar brukar ju komma under färd eller så pyser det sakta ut.

C vars cykel var hel fick vända tillbaka till Jonsboda för att hämta Tina, som fick hämta K och cykel i Tåtorp. 

Vi hade stämt träff med en fd arbetskamrat till K i Mariestad under eftermiddagen. Cykelpunkan gav oss mer tid för resan dit så vi tog en titt på brohuset i Vaholm strax norr om Tidan. Bron är byggd nån gång mellan 1830 och 1880. För att skydda bron har den ett hus byggt över sig. Vare sig bro eller hus är speciellt märkvärdiga men kombinationen är unik i Sverige. Brohus finns ingen annan stans i landet. De är däremot vanliga i Tyskland och Schweiz. För att inte tala om USA, ni har väl sett Broarna i Madison County?

Under brotaket fanns många svalbon. Många fågelungar med vidöppna omättliga gap som som hela tiden ville ha mer. Flygtrafiken var tät omkring brohuset.

Sedan fortsatte vi till Mariestad och träffade I under en trevlig middag.

Lördag 9 augusti 2014. Göta Kanal.

Det sägs att brottslingen alltid återvänder till brottsplatsen. Vi tror oss inte ha gjort något olagligt men vi återvände till Jonsboda där vi var för två månader sedan. Campingen är mycket trevlig och har bara precis det vi behöver. Inga flashiga hoppborgar och minigolfbanor och sånt bjäfs. Vi kom fram ganska tidigt och installerade oss på plats med utsikt över kanalen.

I Tyskland hade vi köpt en sorts shandy som väl kom till pass i värmen. Frågan är bara varför det är öl i burkarna. Inte den minsta smak av malt, grapen tog helt över men det var läskande gott!

Cyklarna lastades av och vi trampade på västerut. Lite båtar i kanalen, det verkar som om säsongen redan är över. I Töreboda såg vi färjan Lina, världens kortaste tur, 15-20 sekunder, som under högsäsong gör ca 350 turer med passagerare enligt Charon (kanske inte han precis).

Denna färjeförbindelse startades 1919 av pensionerade lokföraren (sic!) Oskar Lindhult. Först med vrickeka och sedan slutet av trettiotalet med en lina över kanalen. På vintern läggs en bro i Linas ställe.

Denna ångloksskorsten vann utmärkelsen Törebodas bästa parksoffa 2014 i hård konkurrens med andra fantasifulla alster.

Törebodas sparkcykelmaffia hade möte tvärs över kanalen när vi njöt av en god glass.

Utefter den grävda delen av kanalen finns alnstenar. De är numrerade och står på var tusende aln, dvs var 594:e meter. I början av kanalens tid var avgiften för skjutskarlar som drog båtarna med oxar åtta öre per alnsten.

 

Tillbaka till Jonsboda fann vi ett enormt fartyg som skymde utsikten. Men så är campinglivet om man har en trafikkanal som granne.

Fredag 8 augusti 2014. On the road again.

GTina har vilat sig nu i ett par veckor nu och vi har börjat få abstinens på resande. Kosan styrs mot Göta Kanal och campingen i Jonsboda. Vi slutade våra jobb nåt så när i tid så att vi kunde komma iväg sent på fredagseftermiddagen. Nattläger slogs vid Hornborgasjöns naturum strax söder om Varnhem. Nedan följer några bilder därifrån.