måndag 14 november 2022

Söndag 13 november 2022. Dags för Plåt-Tina att gå i vintervila.

Det är samma känsla varje år. Lite vemodigt att ställa in Plåt-Tina för säsongen och samtidigt är det ganska skönt. För oss är det vår, sommar och höst som är den allra bästa husbilssäsongen. Vi har ingen längtan efter vintercamping, men tycker om att längta efter våren och att få börja spekulera i när det är dags att låta Plåt-Tina komma ut i dagsljuset igen.







I år var vi senare än någonsin, vi ville suga på karamellen så länge det var skönt väder. Och det har det varit denna höst. Knappt en enda frostnatt än och november har ju bjudit på riktigt höga temperaturer. Metrologisk sommar ända fram till nu, till och med. 

Det innebar att vi var sist in hos vår vintervärd och fick backa in framför de andra. Mycket fördelaktigt när det framåt mars är dags att köra ut igen, då står vi främst och behöver inte vänta in någon annan som kanske dröjer.

Sammantaget har vi i år kört 1220 mil och sovit 83 nätter i Plåt-Tina. Säsongen har varit den längsta hittills, från den 19 mars och ända fram till idag. Med tanke på att dieselpriset i år har varit, och är fortfarande, skyhögt så har vi tänkt oss för och försökt köra mindre. Förra årets långa stillastående på verkstad innebar nog att vi hade en del att ta igen i år. 



Vi stänger igen butiken om Plåt-Tina med en bild från sommarsemestern och ett varmt Chimay i Belgien och säger på återseende! 🚐💨🌻

söndag 6 november 2022

Fre-lördag 4-5 november 2022. Alla Helgon och sista turen med Plåt-Tina 2022.

Nu är hösten med dess kyla och korta dagsljustimmar obevekligen inne. Sista turen för säsongen måste komma någon gång och det blev denna helg. Vi bestämde oss för att göra en korttur med en natt. Vad är lämpligare då än ...Borås...? För att ha nära hem höll vi oss på norrsidan och Rya åsar. Det är ett naturreservat och friluftsområde. Fin parkering fann vi uppe på toppen vid vägens slut.





Belysningen i området var röd för att inte störa djurlivet, speciellt fåglar och fladdermöss. Det gav en märklig känsla i bilen, nästan som på en bordell. Det tyckte i alla fall vi som dessutom aldrig besökt en sådan inrättning 😇.



Det blev emellertid möjlighet för K att starta virkningen av en sjal.



På lördagen tog vi sovmorgon och släntrade ut när det blivit ljust. Regnet hängde i luften och emellanåt kom det lite dugg och smådrischel. Först på slutet kom det ett par ordentliga skurar. Det finns många spår och vandringsleder på åsarna och vi följde ett som var utrustat med geocacher. De flesta satt högt uppe i träd så teleskopstången fick göra god nytta.







November ger inte så mycket så vi var nöjda att få se fin mossa som täckte ett stort skogsområde. 
Här såg vi även resterna efter en gammal grund.



En ovanlig syn. Solsken över Borås. Sett från Rya klint.



Nu ligger alla löv på marken och vi ser fram emot när nya spricker ut på grenarna. 
Då tar vi ut Plåt-Tina för nya äventyr och upptäckter. 🌻🚙💨

tisdag 1 november 2022

Lör-söndag 29-30 oktober 2022. Säsongens(?) sista tur gick till Spårön.

Det är slutet av oktober och husbilssäsongen drar mot slutet. 
Men än ger vi inte upp.
Vintern får vänta ett litet tag till.
Helgen lovade hyfsat väder så vi tog en chansning. 
Det skulle visa sig vara ett bra drag.

Cyklarna fick stanna hemma och vi satte kurs norrut mot Lidköpingstrakten.



Första stoppet var i Vårgårda där vi stannade till vid Kullings-Skövde kyrka för att lägga ut ett par gravdekorationer hos våra kära och prata med dem en stund.

Efter det var det lagom med fika på medhavda räkmackor vid Long kyrka.
En ny geogömma avgjorde var det var värt att stanna en stund.



Även Järpås kyrka kunde erbjuda en helt ny geogömma som vi stannade till för.



Tredje kyrkan för dagen, i Råda utanför Lidköping.









Strax därefter var vi framme ute på Spårön på Kållandsö och snörade på de grova skorna för en ordentlig promenad.
Vädret var helt ljuvligt och temperaturen låg runt 13 grader.
Är det detta som kallas sen brittsommar?
Eller är det klimathotet?

Promenaden blev lite längre än vi hade planerat och efter några timmar började det skymma och vi fick pinna på tillbaka till Plåt-Tina.



Vid Otterstads kyrka (fjärde kyrkan idag) parkerade vi för natten.



Middagen bestod av vår godaste fisksoppa.
Naturligtvis med egenimporterad rosa champagne.
Det var vi värda!

Den friska luften, maten och vinet tog ut sin rätt och John Blund anlände tidigt.



Lite extra sovmorgon tack vare omställningen till normaltid och vi vaknade upp till en strålande vacker morgon. Det var vindstilla och sidodörren kunde stå öppen och släppa in solen en stund.





Tidigare kyrka var uppförd på medeltiden och låg i närheten av nuvarande kyrkoherdeboställe. Nuvarande stenkyrka uppfördes 1854 av byggmästare Adolf Johansson efter ritningar av arkitekt Albert Törnqvist. Kyrkan består av långhus med tresidigt kor i öster och ett smalare tron i väster. Norr om koret finns en vidbyggd sakristia. Tornets tak har en åttkantig lanternin med spira. (Wikipedia)



Gravkapellet.













När vi väl kom på rull drog vi oss till Lidköping och sedan vidare mot sydost. Några labcacher lockade oss på denna rutt.

Limtorget är ett torg i centrala Lidköping, nära järnvägsstationen.
Lidköping delas av "älva" Lidan i två stadshalvor. Nya staden, på den västra sidan, anlades av Magnus Gabriel de la Gardie på 1670-talet.

Gamla staden, på den östra sidan, fick stadsprivilegier år 1446. Denna stadsdel eldhärjades omfattande år 1849. Elden kunde hejdas vid Hagagatan inom det kulturhistoriska området Limtorget.
Limtorget, som undgick branden är Lidköpings äldsta närområde med flera medeltida byggnader. Genom Limtorget sträcker sig den gamla infarten från Skara och Götene/Kinnekulle. 

Namnet Limtorget kommer sannolikt från tiden då kinnekulleborna kom hit och sålde osläckt kalk, dåtida cement, som kallades lim.

Hantverksgården, med sina byggnader bevarade från senare delen av 1800-talet, är unik för Lidköping. Många städer saknar en liknande gårdsbildning. Hantverksgården inrymde i början av 1900-talet bostäder, häståkeri och smedja. (Wikipedia)





Efter Lidköping fortsatte vi förbi Skara till Gudhem. Här finns ruinerna efter ett kloster. Vi löste även en mystery dvs en cache där man behöver leta uppgifter på plats för att få fram koordinaterna. Det var lite oklart med siffrorna så vi hade bara en vag känsla var vi skulle finna cachen. Men när vi såg oss om i omgivningen fanns det en naturlig plats. Och där satt den!



Det här är Ronja. Hon är en alpacka och bor i djurparken på Mösseberg i Falköping. Ronja och många andra djur träffade vi när vi löste en labcache där.





Nästa labcache var i Gökhem strax väster om Falköping. De rika dekorationerna på väggar och tak är gjorda av mäster Amund på 1400-talet.













Efter Gökhem svängde vi in till Alphems arboretum i Floby. 
Detta märkliga ställe har skapats av Frans Johan Gegerfeldt mellan 1903 och 1953. Gegerfeldt var lantbrevbärare och efter sin två mil långa posttur till fots gav han sig ut och hämtade hem någon av alla märkliga och vackra stenar som han hittat på turen. Stenarna fraktade han hem på skottkärra. Det skedde ofta på natten då han inte ville bli upptäckt. Med åren slet han ut elva skottkärror, den tolfte finns att se här på platsen! 

Här bodde han med sin familj, hustru och tio barn. Huset stod som modell för Snövits hus i Disneys film på grund av att Gustaf Tenggren (från Alingsås) var här på besök flera gånger och tyckte att huset passade bra i tecknad film.

Gegerfeldt hade även ett stort intresse för träd och växter. Under åren samlade och planterade han över 300 löv- och barrträd. Det är således det största privat anlagda arboretet i landet.



Normaltiden gjorde sig påmint genom sin tidigare solnedgång. Således var det dags att åka hem, kanske för sista gången denna husbilssäsong. 🚐💨🌻


söndag 23 oktober 2022

Tors-måndag 13-17 oktober 2022. Hösttur till sköna Sjælland.

Minisemester under en utökad weekend tog oss till Danmark och den första ön Sjælland.









Efter lite funderande tog vi Öresundsbron över till Danmark. Vi registrerade ett bropass och var spända på hur det skulle fungera. Fram till betalbommen och vips blev det grön lampa och bommen öppnades. Sedan bar det ut på bron och vid Peberholm ner i tunneln. Plötsligt var vi i grannlandet.



Vi kom fram till vår destination i mörkret och hade ingen aning om hur omgivningen såg ut. Men lite gott att äta i kvällningen fick vi.







På morgonen vaknade vi och fick se hur Mandehoved tedde sig i dagsljus. Vi hade parkerat vid ett av det kalla krigets nu nedlagda militärbaser.





Hela kuststräckan vid Stevns Klint är numera upptaget på UNESCOs världsarvlista. Vi ägnade dagen åt cykling i området. En geoart med Anders And som tema var löst sedan tidigare och nu skulle gömmorna upptäckas och loggas.











Som vanligt ser vi mycket trevligt under vägen.





Trines hus som är oförändrat sedan många generationer tillbaks.
På en skylt stod att besökare var välkomna in, så vi fikade vårt medhavda kaffe i trädgården.





Och naturligtvis blir det alltid en selfie och cykelbild.



Färdigcyklade omgrupperade vi oss till Stevns Fyr för att övernatta.







Fyren var öppen och det gick inte att motstå frestelsen att ta trapporna upp till toppen. Det var inte så klart väder och därmed var sikten begränsad. Annars hade vi sett Öresundsbron i horisonten. Plåt-Tina syns nattparkerad mellan spjälorna i räcket.



Efter fyrbestigningen tog vi vandringsleden utefter klintkanten till Højerup. En bred remsa med otröskade oljeväxter fanns mot rasbranten. Några vallmoblommor kontrasterade vackert mot det gråa.



På avstånd såg vi Højerup gamla kyrka. Den balanserar på kanten av klinten och är bara en del av den ursprungliga kyrkan. Den byggdes på 1200-talet och låg då långt från klintkanten, men med tiden åt havet sig allt närmare. Den 28 mars 1928 rasade koret och en del av kyrkogården ner mot havet. Kanten staibiliserades för att inte resten skulle gå samma väg. 



Stenbrytning på ömse sidor om kyrkan kan ha bidraget till raset.





I stället för det nerrasade koret finns nu en utsiktsplattform med fin vy över hav och kust.





Vi tog oss ner till havsnivån för att se kyrkan i grodperspektiv.



En gediget brant trappa på uppvägen.



När vi kom tillbaka hade fyren börjat sprida sitt ljus för att vägleda sjöfarten.







Vad äter man i Danmark om inte smørrebrød? Vi hade hittat färdiga på Superbrugsen och kunde inte motstå frestelsen. Konceptet är enkelt. Lite under och mycket ovanpå.



Och så vägledde fyren oss in i Morfei armar.





Nästa dag blev det cykling igen. Denna gång i trakterna runt Store Heddinge.









Sigerslev Kridtbrud.



Vi avslutade cykelturen vid fyren där Plåt-Tina tålmodigt väntade på oss.



Färdigcyklade förflyttade vi oss norrut till Roskilde och parkerade för natten vid Himmelsøen.







Vi gick runt i staden och insöp dess atmosfär. Roskilde har betydelse för oss svenskar. Dels för de som klafsat runt i leran under alla musikfestivaler. Men kanske större betydelse hade freden i Roskilde 1658. Den slöts sedan Danmarks anfall mot Sverige misslyckats kapitalt. Freden innebar att Danmark till Sverige avträdde Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän. Även Bornholm och Trondheims län tillföll Sverige men återbördades två år senare.



Lise tillsammans med K. Lise Nørgaard är en dansk journalist och författarinna och mest känd för svenskarna som idégivare till TV-serien Matador.





Vi fortsatte runt i staden och passerade Jernbanestationen och Roskildekrukkerne.



Lite champagne på kvällskvisten.



Höstfagert på hemvägen nere i Skånelandet, innan regnet började ösa ner.
Men då satt vi i skydd av bilen och var inte så beroende av vädret längre.
Några sköna dagar är över och snart är dessvärre säsongen också slut för vår del.
Men någon liten tur till ska det väl kunna bli. 🚐💨🌻