lördag 14 januari 2017

Lördag 14 januari 2017. Från en tid till en annan.

Allt roligt har ett slut och så gäller även för denna resa. Efter 28 vakna timmar är vi hemma igen. Det kändes inte snällt mot kroppen att kliva ut ett i 0-gradigt grådis efter att ha lämnat Miami i går med sina 25 goa varma grader.


Vi hade torsdagsförmiddagen på oss innan det var dags för lunch och därefter åka till flygplatsen och lämna tillbaka hyrbilen som så snällt hade tagit oss runt Florida utan att krångla det minsta. Under ett par timmar åkte vi runt i Miami för att leta upp några sista geogömmor att lägga till statistiken. C har rattat runt oss i den ibland väldigt täta trafiken med stor säkerhet. K har inte varit rädd en enda gång (bara bromsat i golvet nån liten gång, kanske...). Trafikkarusellen runt Miami är inte att leka med i rusningstrafiken. Den billiga GPS-en som C inhandlade innan vi åkte var guld värd, även om den hängde på trekvart och K hela tiden fick försöka syntolka den svaga bilden.




Nu ska vi packa upp, tvätta, njuta av minnena av alla upplevelserna och stå ut med resten av vintern innan det är dags att ta ut Plåt-Tina ur vinteridet om ett par månader. Tills dess ska vi planera vart sommarens husbilsturer ska gå och även nästa lite längre resa. Det kliar förstås redan i restarmen.

Tack ASE och Husbil och Resor för era återkommande kommentarer på våra inlägg. Vi vet att vi har några trogna följare av den här bloggen, men det är roligt och uppmuntrande med era snälla kommentarer.


På återseende!

onsdag 11 januari 2017

Onsdag 11 januari 2017. Östkusten söderut på smala vägar.



Frukostmatsalen var imponerande. Vi gillade de fina lamporna i taket. 


På hotellet fanns den fina poolen, men det blev inget bad för nån av oss i den tidiga timmen. 

I stället tog vi en promenad ner till stranden i Vero Beach. 


Lååång fin sandstrand. Atlanten bjöd idag på höga vågor och lifeguarden hade hissat röd flagga, den allvarligaste varningen. 

Vi valde idag bort de stora vägarna och trixade oss fram på mindre vägar och gator utmed den långa och tätt befolkade ostkusten. 


En pelikan som putsar fjädrarna. De är stora, det syns tydligt när de flyger förbi, men inte särskilt snygga!


Fiske är en stort intresse hos många i Florida. Här fiskas det från en pir där det var riktigt strömt vatten. En del såg ut att få napp, men det visade sig varje gång vara bara gräs och tång. 


Sköna grabbar. Hoppas dom fick ordentligt med fisk.





Plötslig for vi genom en trädtunnel. Med dessa märkliga växter. En bil framför oss stannade och gick verkligen in för fotograferandet.



Röd och lila flagga hela kusten ner. Den röda stod för att det var höga vågor och strömt, den lila handlade om faran för farliga djur. Hajar?

När eftermiddagen blev sen tvingades vi ändå ut på motorvägen för att inte komma fram till hotellet i Miami mitt i natten. Dessvärre hamnade vi mitt i rusningstrafiken. Men amerikaner är tåliga, lugna och hänsynstagande i trafiken. Sällan någon tränger sig före eller tutar. Det är väl därför det fungerar, trots att biltrafiken är enorm i det här landet. 

tisdag 10 januari 2017

Tisdag 10 januari 2017. KSC - en dag bland raketer och astronauter.

I morse var det tidig väckning för att kunna hänga på låset när KSC (Kennedy Space Center) öppnade portarna kl 9. 


National Aeronautics and Space Administration (NASA) ligger på Merritt Island utanför Titusville. 


Å så börjar vi med ålderns rätt få rabatter. Skall man vara glad och nöjd eller se det som en utförsbacke?



Raketträdgården. Här fanns fyrverkerier av alla storlekar.


Här byggs raketerna. Det ser inte mycket ut för världen på den här bilden. Men när det byggdes var det världens största byggnad. Den är 82 våningar hög. Att öppna portarna tar 45 minuter. Betongen som användes skulle räcka till för att bygga motorväg hela sträckan till Miami, ca 35 mil. 


Den här mackapären kör ut den färdiga raketen till uppskjutningsplatsen. Fort går det inte och bränsle drar den. En gallon diesel räcker till 32 fot. Nåt mattesnille får räkna ut hur många liter per mil det blir.


Uppskjutningsplatsen. 


Raketbränsle.


En del av den kontrollcentral som användes vid uppskjutningen av Apollo 11 (månlandningen 1969). 



Otroliga dimensioner.


Den Apollo som visades upp var tänkt att skjutas upp. Men Apollo 18, 19 och 20 ställdes in. President Nixon beslutade att pengarna behövdes till annat. Och då blev två färdiga saturnraketer liggande på skrothögen. Turligt nog för när denna anläggning byggdes putsade man upp den en som åskådningsmaterial.


En Rocket fika. 



Hela världen skrev om månlandningen. Även Dagens Nyheter.


Månlandare. 


Denna rymdräkt har varit på månen. Har måndamm på sig.


K tuckler med en bit månsten. Fantastiskt att få den möjligheten.



Dörrmekanismen på apollokapsen är nästan lika sinnrik som på Plåt-Tina.


Överdådig presentation av rymdfärjeprogrammet.



Fronten och baken på shuttlen Atlantis som användes i 26 år vid 33 rymdfärder. 



Lite husbilsanknytning. Bussen som kör ut astronauterna till uppskjutningen är tillverkad av Airstream.


När vi väl kunde slita oss från KSC visade klockan sen eftermiddag och vi hade en bit att åka till Vero Beach där vi bor i natt. 


Alla hotell vi bor på har bokats hemifrån på webben. Den här gången var bokningen en lyckträff. Inte bara för att vi ännu en gång har begåvats med två dubbelsängar.


Fräckt handfat!


Ett skutt över räcket från vår markliggande balkong och vi hamnar plums i plurret. 


I kväll höll president Obama ett känslosamt avskedstal direkt i live-tv. Undrar om det amerikanska folket någonsin kommer att rösta fram en så ödmjuk och klok person till president igen. 





måndag 9 januari 2017

Måndag 9 januari 2017. Från väst till öst "on the countryside".

Denna dag skulle vi ta oss tvärs över Florida till östkusten. Orlando med alla sina studios omfattar ett stort område på Floridakartan. Varken Disney World, Universial Studios eller något av alla de andra stod på vår bucketlist för den här resan. Därför kollade vi på kartan och försökte åka på lite mindre vägar för att få se lite amerikansk landsbygd i stället för de frekventa sexfiliga motorvägarna. 




Stopp i Haines City. När orten etablerades av järnvägsbolaget föll det sig att citrusodling blev dominerande. Trailern innehåller grapefrukter. Skall nog bli juice eller något annat processat. Ovan är järnvägsstationen numera utan dispatcher och "all aboard"-rop. Men tågen rullar ännu förbi.


Ett klassiskt ställe för en geocache, en snabb "park and grab". 


Vi hittade en geogömma vid vägkanten. Många träd är draperade med lavar.


Space View park i Titusville. Här finns mängder av årtal, milstolpar och handavtryck från astronauter. Hall of Fame alltså. Och ett bra ställe att titta på uppskjutningar från. Lugnt på den fronten denna eftermiddag. 


En av broarna över till Merrit Island där Cape Caneveral ligger. 



Rakt över viken syns den stora byggnad där rymdraketerna sätts samman. En mås vänder oblygt stjärtfjädrarna mot fotografen. 


Den här kvällen går solen ned över land.


Nattens säng i Titusville. Nu får vi trängas igen..... 

Inte helt otippat kanske, men tv-kanalerna fylls den här veckan av den avgående president Obama, den snart tillträdande Trump, Meryl Streeps Golden Globe-tal och dödsskjutningen på flygplatsen i Ft Lauderdale. USA är delat.