Lördag 30 september 2023. Tre länder på en dag 🇳🇱🇧🇪🇱🇺

När vi vaknade i Fumay var allt grått. Den höga bergväggen som vi hade tvärs över floden var knappt skönjbar. Och vi som skulle upp i dessa berg blev lite fundersamma. Köra i dimma på smala, slingriga vägar med racerförare som vill om eller kommer emot en. Nåväl, vi tog tjuren vid hornen och gav oss iväg. Till vår lättnad skingrades snart dimmorna och solen tittade fram. Vi lade kursen öster ut mot Luxemburg, men först skulle vi ut ur Frankrike och sedan genom Belgien.

I Gedinne var vi bara några kilometer från en av Europas äldsta geocacher, GC40, men den lät vi bli eftersom vi loggade den för lite drygt ett år sedan. Vi nöjde oss med en cache på stationen innan vi for vidare.

I den lilla orten Bièvre stannade vi för att fika och gå en ALC. Ortens namn härleds till bäver på galliska och därför pryds numera stadsvapnet med denna gnagare. ALC:n i sig gav lite problem. På franska skulle vi försöka svara på fem frågor. Det gick bra till den sista. En tupp var avbildad på en skylt och vi skulle svara på franska vilket djur det var. Coq, busenkelt trodde vi. Det var en wallonsk tupp dessutom så vi satte igång att googla på den tuppen och leta synonymer till tupp. Utan framgång. Till slut sände vi ett desperat meddelande till CO om hjälp. Det är inte alltid som man får snabba svar men här hade vi tur. En kvart senare hörde CO av sig med rätt svar "un coq", EN tupp! Tack så mycket, på så sätt kunde vi även hitta bonuscachen.

Vi tar oss helst fram på lite lugnare landsortsvägar. Och hoppas att det inte direkt syns en bil i backspeglarna som stressar.

Vi stannade vid ett minnesmärke över andra världskriget innan vi passerade gränsen till Luxemburg. Vildsvinsgalten är symbol för området och för Chasseurs Ardennais som utmärkte sig under kriget.

Väl i Luxemburg loggade vi våra första cacher i Mertzig. En fann vi i ett litet minibibliotek. Och inte i en bok som vi först trodde utom lite bort i bakom dem.

Vi tog in på Camping Um Wirt i Bettendorf strax NO om Ettelbruck. Utanför fanns två sevärdheter. En decauvilletralla och en Citroën DS. Bilen är känd för oss som Paddan (från grodätarlandet).

På kvällskvisten tog vi oss en promenad runt campingen och såg vattnet rinna i floden Sûre. 

Efter middagen var det dags för tvagning, det vill säga daglig dusch när det så smidigt erbjuds på campingen. För damen i sällskapet blev det dramatik. Den som har varit på en camping vet att en får klämma in sig i ett litet bås, klä av sig alla paltorna och efter det sätta på vattnet (och hoppas att det är varmt). Så gick det till även i dag. Men där var det ridå. Inget vatten kom ur kranen. Det fanns två knappar att trycka på, start och stopp. Inget hjälpte. Damen trodde då att det behövdes en tagg för att få ut vatten. Taggen fanns i säkert förvar inne på herrarnas så det var bara att klä på sig paltorna och invänta att taggen blev ledig. 

Herrn i sällskapet kom ut, nyduschad och fräsch, och förstod inte alls problemet. Visst fanns det (varmt) vatten och ingen tagg behövdes. Nähä, då var det förstås handhavandeproblem från damens sida. Bara att göra om. Läsaren med god fantasi kan nu se damen i sällskapet springa naken 🙈 mellan de olika duschbåsen och desperat trycka på alla knapparna. 

Samma usla resultat, inget vatten nu heller. Men skam den som ger sig, här skulle minsann duschas. Tack och lov för lågsäsong! Damen smet in på herrarnas och tog en lång och härlig dusch. Utan att bli påkommen... 🚿

🚐💨🌻