Så snart vi kvitterat ut vår hyrbil, en Jeep Compass -16, satte vi kurs mot Key West. Trafiken var tidvis mycket tät med krypande köer vilket gjorde att resan tog betydligt längre tid än beräknat.
Vi närmar oss målet medan solen ger det sista ljuset i väster.
Solen hann fräsa ner i havet innan vi kom fram till vårt boende för de närmaste två nätterna. Vi möttes av den här synen. Man hade minsann inte sparat på julbelysningen!
Det var väldigt vanligt att hyra cykel eller scooter för att lättare ta sig fram. De här var av den fräckare varianten.
Fullbelagt på vårt B&B.
Utanför vårt rum fanns en stor veranda att mysa på.
Väl framme blev vi ganska impade över vårt pimpade boende. B&B Avalon ligger i östra ändan av huvudgatan Duval street. Centralt alltså.
Bara ett kvarter från vår bas finns den sydligaste platsen på USAs fastland. Kön för att få ta ett kort framför märket var otroligt lång. Man måste nog vara amerikan för att härda ut. K snek sig fram för en bild lite från sidan. Eftersom det är en husbilsblogg har vi även med den sydligaste husbilen i landet.
Mycket i Key West handlar om författaren och nobelpristagaren Ernest Hemingway. Han bodde i staden 1931-39. Hemingway fick en sextåig katt av en sjökapten och nu vimlar det av ättlingar till denna vid museet/hemmet. Nog har denne misse stora fötter....?
På tal om djur, höns och tuppar strövar fritt i staden. Minne från en tid då de fanns i varje trädgård för att leverera mat till husägarna.
Utanför det kombinerade konst- och historiska museet fanns en del roliga, moderna konstverk. Detta var av modell större.
Den gamla bebyggelsen är väl bevarad och man känner verkligen historiens vingslag. Särskilt när man kommer lite utanför den turisttrånga huvudgatan.
En vanlig gatubild i KW.
Hela staden har en väl uttalad laid back-känsla. Under senare tider har KW blivit en tillflyktsort och samlingspunkt för en del av icke main stream-befolkningen.
Höjdpunkten om kvällen är att se solnedgången från Mallory Square. Samtidigt finns det massor av gatuunderhållning. Denna kväll mulnade det på lagom till solens nedgång. Men himlaljuset var fortfarande där, smått magiskt.
US highway 1 börjar i KW och går ända upp till kanadagränsen i Maine. En del av den gick på resterna av Overseas Railroad som förstördes av "århundradets orkan" 1935.
Henry Flagler, järnvägsmagnat-entreprenör-kapitalist såg potential i att bygga en förlängning av sin Florida East Coast RR till KW i och med panamakanalens öppning. Den nya delen kallades världens åttonde underverk. Många och långa broar förband pärlbandet av öar. Den längsta kallas seven mile bridge, namnet säger allt. Linjen blev efter många umbäranden och motgångar en succé och öppnades 1912. Efter orkanen var FEC konkursmässiga och banan byggdes inte upp igen. Den såldes till staten och blev grunden för landsvägen. Och nu fiskas det mycket från kvarvarande rester av bron.
Hotellet i Key Largo hade en egen strand. Vi checkade in lagom för att få se solnedgången.
ÅÅÅÅÅÅ vi skulle ønske at vi var der med dere. Lys, lyder og lukter må være helt fantastisk. Nok en gang dras dere mot ytterpunktene. Ser ut som at dere har det helt greit. Her er det - 3 grader og sol. Simma lungt.
SvaraRadera