Fre-söndag 8-10 maj 2020. Sköna maj och hänryckning på Kållandsö och Kinnekulle.

På fredagen var det fint väder, men utlovat sämre på söndagen med regn och kyla. Eftersom vi var lite sugna på att komma ut och ifrån väggarna lite bestämde vi oss för att åka ut redan på fredag kväll. Ibland får det vara lite snabba ryck och med Plåt-Tina är det ju så bra att hon står ganska klar för avfärd. Bara fylla på med färskt vatten, mat och lite kläder. Vi blev lite sinkade av att en fönsterputsare kom alldeles innan avfärd. Han räknade alla fönster för att kunna ge oss en offert. Nåväl, det är ju ljust ute så här års och vi har tid på oss. Åkte E20 upp till Naum och sedan in där och på lite småvägar fram till Läckö slott och husbilsparkeringen där.



Det var lite strul med betalningen. Det är ju appar som gäller nuförtiden och SMS Park ville inte godkänna vår betalning. Gjorde flera försök, men inget gick hem. Till slut blev det till att betala med swish. Efter middagen på tortellini och lax tog vi oss en kvällspromenad i skymningen.

Läckö slott är så vackert där det ligger längst ut på Kållandsö, en udde i Vänern. Extra fint är det i kvällsljus.



Restaurang Hvita Hjorten var stängd. Vi kunde inte se om det var någon särskild anledning, men visst borde det vara öppet så här års?



Det susade inte så värst mycket i säven denna kvällen. Det var kavt lugnt.



Natten var lugn och det gamla batteriet höll fläkten till pannan igång så mycket som behövdes. Kallt blev det ändå, som vanligt tog gasen slut mitt i natten. Bara för C att dra på sig filsingarna och byta gasflaska. Sen blev det gott och varmt igen.

Solen var med oss och vi tog en kort morgonpromenad runt slott och koja.



Inte så långt ifrån Läckö ligger Kållandsö hembygdsmuseum. Här har vi åkt förbi många gånger utan att stanna. Nu var det en geogömma som fick oss på lite andra tankar.





Ganska fint där inne. Många små hus. Denna lördag var det inte öppet. Ett anslag visade vilka dagar det skulle vara öppet, men det verkade som att coronaviruset satte stopp för flera av dem denna vår.



En liten bit till och vi stannade till nere vid vägen och gick upp till en kulle som kallas Senäte kyrkoruin. 1843 raserades det som fanns av kyrkan här och bara det Brattska gravkoret fick stå kvar.



Körsbärsträden stod i full blom.



Violerna blommade.

Insekterna hade lite skoj! 🙈



Turen gick vidare via Lidköping upp till Kinnekulle, "det blommande berget", som vid den här tiden på året verkligen gör skäl för namnet. Gullvivor,



S:t Pers nycklar,



och hagtorn blommade för fullt ute på Österplana hed.



C upptäckte på vägen till kullen att det hade kommit en ny geogömma vid Martorpsfallet alldeles efter våra förra tur hit upp. Den måste vi ju förstås försöka logga.

Det var jäätemycket bilar på alla parkeringar vid passerade. Tydligen blivit populärt att ge sig ut i naturen i de här konstiga tiderna som vi befinner oss i. Det är då det är en fördel att ha varit här tidigare och vet var det går att parkera lite avsides.

I Martorpsfallet var det om möjligt ännu mindre vatten än förra gången. Nu var det bara en liten tunn rännil som rann över kanten.



Soligt och fint, denna dag behövdes ingen extra tröja eller jacka.



Eftermiddagen led mot kväll och vi åkte för att titta efter nattläger.
Många bilar ute innebär även många husbilar ute. Jodå, det visade sig stämma. Vid naturreservatet kom vi på en kvinna som var i full färd med att plocka gullvivor. En stor bukett hade hon hunnit plocka innan vi kom. K körde så det var C som snabbt klev ur bilen för att prata med henne om det olämpliga i att plocka blommor i ett naturreservat. Hon var helt oförstående (oh, det visste jag inte). Man kan väl säga så här att det var tur (för henne) att det inte var K som pratade med henne... Fy f*n vilket oskick!



Inne i Munkängarna är det nu fullt med ramslöksblad och knopp. Det räcker nog med ett par veckor av sol och värme så slår det ut i full blom.







På söndag morgon var det tydligt att ett väderomslag var på gång. Vi hann gå en promenad för att leta fina orkidéer som vi hade läst om innan regnet började falla. Inga orkidéer fick vi se, var nog på fel ställe, men en skön promenad i fin skog blev det i alla fall.









Regnet skvalade ordentligt när vi stannade till vid Rådhuskonditoriet i Lidköping för att köpa två lyxiga kardemummabullar till fikat. Vi fick hålla oss ända till Tådene kapell innan de kunde inmundigas. Vid kapellet fanns, så klart, en geogömma som ledde oss till den här fina platsen. Och häggen blommade, i hänryckningens tid. 🚙💨