Söndag 31 augusti 2014. Kinnekulle med gott slut.

Det var lite molnigt men uppehåll när vi vaknade vid platsen för Råbäcks turisthotell. Inget återstår så när som en liten del av resterna från dess uteservering. Vi gav oss in på Munkängarna för att söka en geogömma som inte hittats vid tidigare besök. Vi kammade noll även denna gång. 

Kinnekullebanan passerar genom Råbäck. Det ser ut som den styvmoderligt behandlade banan i alla fall här fått lite ansiktslyftning. Nix, ingen rälsbuss syntes till i fjärran. 

Munkängarna som under vår och försommar är alldeles kålgröna av främst ramslök var nu mest bruna med naken mark. Var har ramslöken tagit vägen? Vi hade trott på massa vissna blad men det var alldeles tomt! Så här års är det även väldigt tyst bland träden. Fågelsången har tystnat. 

Horderna av människor kommer främst vid försommarens ramslöksblomning. Det enda vi såg av mänskligt liv idag var två holländska turister som fikade ståendes bland träden... :)

Färden fortsatte till högkullen där vi tog en promenad runt utsiktstornet. Vi såg dessa grandiosa svampar, kan det vara stolt fjällskivling?

Uppe vid toppen finns nån sorts telemast, varningen verkar lite fel för årstiden. Vi väntade en bra stund, men inte en enda istapp föll ner. 

Från Kinnekulle åkte vi i sporrsträck förbi Grästorp till rastplatsen Tre Älgar. Där var det "bondens marknad", ett antal stånd som sålde mer eller mindre närproducerad mat. Lite blev handlat t ex middagsmaten.

Vi åkte sedan via Flo klev upp på Hunneberg. På toppen av kleven har man byggt en utsiktsplattform. Här ligger "Flo maer" för våra fötter med Vänerviken Dettern närmast. I fonden anas C:s uppväxtplats Såtenäs.

Hemkomna blev det så småningom middag med löjrom fiskad vid Vänersnäs. En av de lokala produkterna från Tre Älgar. Mums för månsarna!