Torsdag 27 december 2018. Från Lagos österut till Portimao.

Innan vi lämnade Lagos för att bege oss öster ut tog vi en liten gåtur inom stadsmurarna. Lagom intressant och inte så förfärligt turistiskt.





Ett kulturellt ställe fann vi och det var Igreja de Santo António. Från 1700-talet med vacker barockinteriör. Alla sniderier var förgyllda och var verkligen överdådigt. Det råder av någon märklig anledning fotoförbud men K visade prov på civil olydnad och brände diskret iväg ett par höftskott.



Vi var inne på Pingo Doce, en stormarknad, för att proviantera. Och vi kollade sardinhyllan. Lika gigantisk som ostavdelningen i Frankrikes butiker.



C hade spanat och sett att det fanns en lämplig liten slinga med några geocacher alldeles utanför Lagos. 

Rara blomster dök upp framför fötterna. Hade det varit hemma hade vi gissat på nån form av iris. Nu är vi i Portugal och gissningen får anstå. 

Över stock och sten och in mellan träden för att hitta gömmorna. Här blev det napp. 

Ruin av en liten gård. Målningen på väggen är inget kludd utan ett riktigt konstverk. Vi har sett flera exempel på andra ställen. 

Det är förvisso vinter även här men vi får hela tiden en känsla av tidig vår. 

Fikon på kala grenar. Stenhårda så de fick sitta kvar. 

Framme i Portimao. Här ska vi bo i två nätter. Vi är de enda som bor i just det här huset så vi har loungen och poolen helt för oss själva. Synd bara att det är så jädrans kallt i vattnet. 

Stranden kallas Praia da Rocha och är kilometerlång. Samma här, kallt i vattnet. 

Solnedgången är magnifik. 

Idag blev det indiskt till middag. Så här i lågsäsong är det mycket som är stängt och vi valde det som såg minst ödsligt ut. Med indisk öl till slank det ner, det var till och med riktigt gott. 🚙💨