Vandringsleden är här märkt med små rösen av kalksten.
K stegar på i gott mod vilket skulle visa sig vara ödestigert.
C överst i gångställning och underst likt ett tryffelsvin luktande. Här fanns ingen underjordisk svamp men väl små blommor som dock inte retade C:s luktreceptorer.
K:s oförvägna steg byttes snart i trippande. Skorna som aldrig tidigare bråkat med fötterna hade nu gett ett ordentligt skoskav. Och sånt går aldrig över efter en stund. Vi beslöt att dela på oss, K linkade tillbaks till Tina och C fortsatte söderut mot Penåsa. När K väl kom till bilen hade antalet skoskavsblåsor fördubblat sig.
Tingstads flisor reser sig mäktigt över Alvaret. Syftet med dessa gamla stenhällar är oklart och det finns många gissningar.
Rara blommor som gillar kalk. För övrigt är Alvaret vid denna årstid och detta år väldigt torrt. Många enbuskar är riktigt bruna och trädens blad slokar.
Det är ödsligt på Alvaret.
K rattade ner Tina till Penåsa och plockade upp C. Ser ni ett fel?
Vi bilade lite på östkusten och hittade några geogömmor. Landskapet bjuder på en del omväxling. Vi fick också känna på en åskskur som vräkte ner. Sen kom solen tillbaka.
Hur vad det med felet i Penåsa ovan? Jo vänster strålkastare hade gett upp. Vi övernattade ännu en gång vid Möckelmossen och innan det blev middag måste felet fixas. På vår årsmodell byter man inte lampa i en handvändning. Fiats design är inte användarvänlig. Enklaste sättet för en amatör är att skruva loss hela strålkastarenheten. Och då kom lite bra-att-ha-saker väl till pass. Även om verktygslådan väger några kilo är den oumbärlig när det kniper. 🚙💨
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar