Tors-fredag 9-10 april 2020. Lilla påskturen, på cykel i Tranemo och Ulricehamn.

Påsken infaller relativt tidigt i år och våren har inte riktigt kommit igång än.
Vi är lediga och sugna på en liten tur med Plåt-Tina.
Väderprognosen för skärtorsdag och långfredag ser riktigt lovande ut.



Banvallen, ja det är det enda som återstår av Västra Central Järnvägen. Linjen öppnades 1906 mellan Falköping och Landeryd. Sista persontrafiken lades ner 1988 och spåret revs upp 1991.

Mellan Ulricehamn och Limmared har den nedlagda järnvägen så småningom rustats upp och blivit asfalterad cykelbana. Som synes var vi ganska ensamma.



Målsättningen var enkel. Cykla en bit, stanna och leta efter en geocache.
Det gjorde vi ganska många gånger, ibland låg gömmorna tätt.
Threefoot har hittat en gömma och loggar den som Team LT.



Första dagen, på skärtorsdagen, hade vi parkerat Plåt-Tina i Månstad och därifrån cyklade vi mot Limmared.



Det var soligt men kyligt så mössa var skönt. Två starar!



På vissa håll var skogen ganska tät.



LBTW har precis hittat en av dagens gömmor.



På andra håll var det tyvärr röjt ganska hårt i kanterna på banvallen.
Här är boven i det dramat.



Är vi i Tranemo kommun så ser vi förstås lite tranor.
Ganska många faktiskt, men det här är de enda vi kunde komma lite nära.



Blåsippor och vitsippor, det är vår!



Månstad kyrka ligger fint på en kulle.



Tussilago Farfara.



Båt så in i vassen. I Sämsjön.



Efter lite fika vid bilen i Månstad tyckte vi att klockan var för lite för at sluta för dagen.
Så vi cyklade lite norrut också, upp mot Vegby.

Nu började det bli lite kyligt, så det var ett måste med mössa under hjälmen.
Tur att vi var så ensamma...



Vårlök.





Vi bestämde oss för att övernatta på parkeringen i Månstad. Där fanns både en toalett och dusch för den som behöver. Parkeringen och servicehuset sköts av Månstad byalag. Den som vill får gärna swisha en slant. Det gjorde vi, så klart. Intill oss var en hästhage med flera finfina exemplar av nordsvensk. Inga ridhästar, utan rejäla arbetshästar.

Natten var lugn, förutom att bodelsbatteriet verkar vara lite utmattat. Även denna natt laddade det ur och det blev lite svalt inomhus när fläkten till värmepannan stannade. Det var frost i gräset när vi tittade ut, så någon minusgrad hade det varit.



Vi bestämde oss för att omgruppera oss något på långfredagen och flytta Plåt-Tina något norrut till Vegby. På vägen dit passerade vi detta något annorlunda dekorerade hus. Någon som gillar perspektivmålning. Snyggt? Allt ligger i betraktarens öga.



Även denna dag innebar cykling på banvall. Först cyklade vi söderut mot Månstad för att logga de gömmor vi inte hade tagit dagen innan. Sedan tillbaka till bilen för en snabb kopp kaffe innan vi vände styrena norrut, mot Skottek och Ulricehamn. På denna sträckningen var det några skärningar där rallarna hade fått spränga i berget för att tåget skulle kunna komma fram.



Säg hej till publiken!





Oops, plötsligt hajade vi till för en lång "pinne" som låg mitt i vår väg.
Pinnen visade sig vara en stor och ståtlig snok som låg där och solade sig. Eller så låg den där stel av skräck för att det vibrerade så konstigt i marken. Efter en liten stund slank den lååångsamt ner i gräset. Ingen fart i den så här års.



En av gömmorna låg inne i denna tunnel, den enda på VCJ.



Gatljusen inne i tunneln var riktigt välgjorda.
För ett otränat öga ser den ju ut att vara i original.



Åsundens glittrande vatten.



På hemvägen till Vegby började solen så sakta gå ner i väster.
Det kan bli fina motljusbilder.
Åsunden och vårgrönskande skog.

Eftersom bodelsbatteriet i Plåt-Tina inte var att lita på och vi dessutom inte hade laddat det någonting under dagen valde vi att åka hem direkt. Framåt 19-tiden sladdade vi in hemma på gårdsplan. Nöjda med totalt 80 stycken hittade geogömmor. De som vi letade länge efter men inte hittade utan fick loggas som DNF uppgick till sju stycken. Trötta i ben och rumpor och helt och hållet genomblåsta av den friska luften på banvallen utefter gamla Västra Central Järnvägen. 🚙💨