Torsdag 7 juli 2022. En heldag i Bryssel.

Campingen i Grimbergen ligger en bit utanför Bryssel och vi måste ta bussen för att ta oss in till centrum.

Enkelbiljetten kostade €2,50 och vi klev på vid Kyrkogården. Sedan tog en bussresa som mest bestod av att svänga runt hörnen vid. Det är inte så jättelångt in till Norra Station, en direktresa hade nog gått på ungefär 20 minuter. Nu körde bussen kringelikrokvägar igenom mängder av bostadsområden och det tog nästan en timme att komma fram.





Från ändhållplatsen var det en knapp kilometer att gå in till centrum. Men det fanns en del att se på under vägen.





Vi tog oss till Grand Place, den absoluta höjdpunkten i Bryssel. Vägen kantas av våffel- och chokladbutiker.



Torget är uppsatt på UNESCOs världsarvslista.











Man blir verkligen hänförd av byggnadsprakten.

Muralmålning med Tin-Tin och kapten Haddock.



Och så naturligtvis Manneken-Pis som kissat sedan början av 1600-talet.



Tvärs över gatan vid kisspojken låg det ett ölhak med cyklar uppåt väggarna.



Jacques Brel (1929-1978) som staty.

Vi lunchade på nationalrätten och i den ingår potatis. Man kan tro att belgarna är lika beroende av knölen som irländarna var en gång.







Och här sitter vi med den goda anrättningen. Moules frites. Kokta blåmusslor med pommes frittes. Och så en stor veteöl till det. Inte undra på att en hel del belgare ser välnärda ut.



Allt är uppätet, bara för garçon att duka ut.





Janneke Pis och Zinneke Pis. Manneken är inte ensam.



Till slut kunde inte C motstå våffelfrestelsen.



Innegata.



Och även i Bryssel skjuter skyskraporna i höjden.





Väl tillbaka efter den hektiska dagen i storstan lugnade vi ner oss lite. Och så firade vi att det på dagen var trettioett år sedan vi för första gången lade blickarna på varandra.

🚐💨🌻