Mån-söndag 7-13 augusti 2023. San Francisco

Efter kryssningen i Alaska flög vi via Seattle till San Francisco för en veckas besök där. Staden har väl inte legat högst på vår bucket list men flygpriser gjorde att vi nästan fick besöket ”gratis”. Hotell hade vi bokat i kanten mot ökända stadsdelen Tenderloin men till vår förvåning låg ändstationen av en kabelspårvagnslinje alldeles utanför porten.

Som många städer med arbetskraftsinvandring har även San Francisco ett Chinatown med helt andra butiker och befolkning än resten av staden. I en park var det hektiskt kortspel bland kvinnorna. 

Konventionella spårvagnar rullar på linje F mellan Fishermans Wharf och Castro. Det är vagnar av PCC-typ. En standardiserad spårvagn som togs fram i början av trettiotalet och tillverkades i USA i ca 5 000 ex fram till 1952.

Linje F i San Francisco är sedan 1995 en del av kollektivtrafiken trots att det är historiska spårvagnar som trafikerar den. Dels vagnar från staden men även från andra städer. Målningen är olika och original från de städer vagnarna kommer i från. Vi såg ingen vandalism eller graffiti på dem. Heder till resenärerna!

Vi besökte SFMOMA, San Francisco Museum of Modern Art. Och modernt var det så det förslog. Skönheten ligger i betraktarens öga sägs det men somliga verk gav oss nästan epilepsi och skelögdhet. Skämt åsido, det var ett riktigt häftigt ställe. Intressant konst och spännande arkitektur.

I hamnen sticker det ut många pirar i bukten. Väster ut från Ferry Building är det ojämna nummer. Pier 7 är smal och lämplig för flanering. Längst ut pågick sportfiske. Och jodå, en kik ner i en spann visade att de fick napp då och då.

Pier 39 är den ultimata turistfällan i staden. Naturligtvis måste vi besöka den. En orgie i tingeltangel och matställen. 

Längst ut på Pier 39 finns ett undantag från gyckelmarknaden. Buktens sjölejon har fått en fristad och det finns många flottar att ta igen sig på.

Här finns även en webcamcache. Det gäller att befinna sig i bild och ta ett screenshot på sig själv. Och det fixade vi.

Ett Libertyfartyg ligger som museiföremål i hamnen. Under andra världskriget sänkte tyska ubåtar fartyg på löpande band. USA konstruerade då en enkel och materialbesparande fartygstyp som skulle snabbproduceras så att man kunde bygga fortare än vad tyskarna hann sänka. Arton amerikanska varv byggde 2 710 fartyg 1941-1945. Produktionstakten drevs upp enormt. De första skeppen tog ca 230 dagar att bygga. 1943 hade byggtiden sjunkit till 39 dagar. Rekordet var 4 dagar och 15,5 timmar mellan kölsträckning och sjösättning. Sedan tillkom utrusning. Lägg därtill att stora delar av arbetsstyrkan var snabbutbildade kvinnor, männen var ju i uniform.

Bonusinfo: Gustav Thordén startade Uddevallavarvet genom att köpa ett Libertyvarv som surplus efter kriget och frakta maskinerna till Sverige.

Ett kul ställe vi tittade in på var Musée Mécanique vid Pier 45. Mängder med mekaniska tittskåp. Lägg på en quarter och figurerna eller vad det var började röra sig en kort stund. Det mesta var riktigt antikt men allt fungerade!

Ett kvarter från hotellet hittade vi ett bra snabbköp, Trader Joe. Oansenligt på utsidan men rulltrappor ledde ner i källaren där vi fann livets nödtorft. Vi hoppade över Scandinavian Swimmers.

Ruth Asawa's San Francisco Fountain från 1970 har fullt med händelser ur stadens historia.

Kabelspårvagnslinjen California Line passerar Grace Cathedral, grundlagd 1927 och färdig 1964. För tolv dollar per huvud kunde vi få se interiören men skippade det och nöjde oss med gratisexteriören.

Kabelspårvagnsmuséet var inrymt i samma byggnad som verkstad och drivmaskineriet för wiren. Ett konstant industrislammerljud, visserligen autentiskt, var lite störande. Muséet visade kabelspårvägens historia och förklarade det sinnrika drivsystemet.

Under gatan mitt i spåret löper en ändlös wire med konstant hastighet av 9,5 mph vilket är 15,3 km/h. Spårvagnsföraren, the gripman, för ner en ”tång” som gradvis griper om kabeln. På så sätt håller vagnen samma hastighet i såväl upp- som nedförsbacke.

Det var i brantaste delarna som hästarna som drog spårvagnar plågades hårt och mängden gödseln blev ett problem. Andrew Smith Hallidie såg hur hästar drogs baklänges av en bromslös spårvagn och dödades. Han fick i samma veva en idé om annan framdrivning. Kabelspårvägens första linje öppnades 1873. Systemet byggdes ut och nådde sin höjdpunkt 1892. Efter jordbävningen 1906 återuppbyggdes flera linjer med konventionell spårvagnsdrift. Det var på de brantaste linjerna där bara kabelspårväg kunde användas som den blev kvar. Nu finns bara tre linjer i drift men som ett av stadens stora turistattraktioner är de ohotade.

Naturligtvis måste vi åka kabelspårvagn. Vi valde California Line som inte har så hårt turisttryck. Några resenärer visade upp sina periodkort. Dessa reliker är en del av kollektivtrafiken trots sin ålder.

I östkanten av Alamo Square står the Painted Seven Ladies. En husradda med sju viktorianska hus som fått fasadmålning i pastellfärger. Husen förekommer flitigt i film och TV-serier, den mest välkända är Full House.

En dag satsade vi på att åka hop on, hop off bus. På så sätt fick vi tillfälle att åka över Golden Gate Bridge (även om vi gjorde det dagen innan på vingårdsturen). Vädret är verkligen växlande i San Francisco och centrums T-skjorteväder förbyttes till isande rå kyla på bron. Och när vi kom över på andra sidan var det varmt igen. Det är den berömda dimman som driver in som är boven i dramat.

Bensinmack med priser. Öppna lädret och betala med gröna dollarsedlar och du sparar 10 cent per gallon jämfört med kortbetalning.

En annan plats i staden är världens krokigaste gata. Utefter ett kvarter av Lombard street slingrar sig gatan i åtta hårnålskurvor. Detta gjordes för att minska lutningen så att dåtidens motorfordon hade en chans att komma upp. Nu är gatan enkelriktad i utförsbacke och en riktig turistmagnet. Det behövdes poliser på toppen och botten för att dirigera trafiken. Varenda kotte måste ju köra här. Ungefär som ett varv runt triumfbågen i Paris 😀

Dags att checka ut för hemfärd. Vi tog tunnelbanan BART till SFO, San Francisco International Airport. Sen blev det drygt nio timmar i luften innan vi mellanlandade i Amsterdam. Så småningom kom vi hem och och kurerade jetlagen.    

✈️💨🌻