Denna dag var vikt för att cykla runt Moorsele. Alltså åkte vi först till Moorslede för att upptäcka att där fanns ingen geoart. Gör om, gör rätt. En knapp mil senare var vi på rätt ställe. Ganska blåsigt men bra temperatur gjorde ändå dagen behaglig. Cacheägaren skojade till det på några ställen och hade gjort kreativa gömmor, sånt är alltid kul.
I denna gömma var loggen i form av en träribba som var nedstucken i en skyltstolpe. Det var nog första gången vi loggade en sådan variant.
En annan kul gömma hade ölkapsyler att logga på. Också första gången. Dessutom verkar CO ha god smak. La Chouffe smakar gott.
När vi cyklat, krälat och loggat oss nöjda packade vi ihop och begav oss till Ieper, eller Ypern som vi gärna säger på svenska (Ypres på franska).
Som tidigare gånger vi besökt Ieper tog vi oss en promenad runt i staden. Den ligger endast en timmes bilkörning från Calais och Dunkerque där färjor och tunnlar från England kommer över till kontinenten. Smidigt för alla de britter som åker till Ieper för att delta i The Last Post och hedra sina släktingar som stupade under första världskriget i de flandriska slagfälten.
The Last Post är en högtidlig ceremoni som genomförs varje dag prick klockan 20 för att hedra de fallna under första världskriget. De från brittiska samväldet och dess allierade alltså. Kanonmat från Centralmakterna begråts inte.
Första gången vi besökte Ieper frågade receptionisten på ställplatsen om vi skulle besöka The Last Post. Hon blev mycket förnärmad när det gick upp för henne att vi inte förstod vad hon pratade om. The Last Post? Sista postutdelningen för dagen, eller vad menade hon? Vi åkte hit av en slump den gången men blev fascinerade och har fortsatt att besöka Ieper gång efter gång. Den gamla staden är väl bevarad och sevärd, ställplatsen är mycket bra och ligger på gångavstånd till allt det sevärda. Och The Last Post har vi sett alla gångerna, utom i dag då.
När vi hade gått runt i staden en stund, och loggat de två nya cacher som kommit sedan senast vi var här, gick vi för att äta den "belgiska nationalrätten" Moules Frites. De tidigare gångerna har vi varit på Den Anker. Nu valde vi i stället grannrestaurangen till vänster som heter In´t Klein Stadhuis.
Vi fick ett bord ute under tak, perfekt. Hade fin utsikt över stadshuset.
Det har blivit lite av en tradition att besöka Ieper på våra europabesök. Första gången åt vi, om minnet inte sviker helt, en mycket god hamburgare. Alla gånger efter det har vi käkat Moules Frites. Det är en fröjd att äta musslor med spröda, nyfriterade pommes i Belgien. Portionerna är gigantiska och det smakar ljuvligt.
När magarna var mätta och notan betald så gick vi tillbaka till ställplatsen. Vi hade missat The Last Post klockan 20 men ville ändå se Meninporten. Det visade sig att hela porten var helt inkladd med ställningar och plast. Troligen är porten under renovering under avsevärd tid framöver. Inte en gnutta av skymt gick det att få av portens glans. Undre bilden är från besök oktober 2021 för att visa hur den faktiskt ser ut när den inte är inklädd.
🚐💨🌻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar