Onsdag 3 juli 2024. Mariehamn, en nätt huvudstad.

Sista dagen på Åland viker vi åt Huvudstaden Mariehamn. En dryg tredjedel av öarnas 30 000 invånare bor i Mariehamn. Det är alltså där det mesta sker.

Vi färjade över till Prästö och var på så sätt tillbaka till "fastlandet". Sedan var det tre och en halv mil in till huvudstaden. I utkanten vid shoppincentret Maxinge står denne glade gubbe. En virtuell geogömma föranledde ett stopp.

En annan av samma sort fanns inne i staden. Här är det statyn över "Ålandskungen" Julius Sandblom som är föremålet. Sandblom (1865-1945) var journalist, politiker och folkbildare. Efter Finlands självständighet 1918 var han en av de drivande krafterna för en återförening med Sverige. När sedan Åland blev en autonom del av Finland 1922 valdes han som talman i lagtinget, en post som han innehade till sin död.

Vi gick runt i staden som alltid har nära till vattnet. I sjöfartskvarteren på östsidan finns museum, serveringar och affärer. Längst ut på en vågbrytare finns även ett kapell. Det får bli dagens kyrka i denna blogg.

Vi passerade ett genuint café och kunde inte motstå en omgång Ålandspannkaka. Den här gången gjord på risgryn. I stället för den traditionella sviskonkrämen serverades här äppelsylt med kanel.

Vid sjöfartsmuséet ligger den fyrmastade barken Pommern. Ett av de sista stora segelfartygen i kommersiell trafik. När ångbåtarna och även motorfartygen gjorde sig förhärskande några årtionden in på 1900-talet blev de senaste segelfartygen snabbt omoderna. Redaren Gustaf Erikson köpte upp dessa och lyckades med skicklighet ta ut några extra årtionden ur dem. Många gick på vetetraderna från Australien till Europa.

Vi nattar i Öra, en mil från färjeläget inför båtresan i morgon bitti. En liten hamnplan med toa och så dusch för € 2. I ett hus strax intill är man noga med kulörvalet, garage och bil i god matchning.

🚐💨🌻