Söndag 6 juli 2014. Salt!

Eftersom vi var färdiga med Salzburg var det dags att fara vidare. Wien är målet så vi körde lite åt ett annat håll.

Utsikt över Wolfgangsee.

Ett uppställt ånglok efter vägen och då måste C naturligtvis stanna för att titta närmare.

Dagens sevärdhet blev Salzwelten i Hallstatt. UNESCOlistat och tyckte vi lite överreklamerat. Vad gällde turen i gruvan åtminstone.

Upp till berget ledde en kabelbana. Vagnarna lyckas alltid pricka mötesstället....

Värmen var tryckande så vi startade med en öl på serveringen.

Nedanför serveringen fanns en utsiktsbrygga med bråddjup utanför. Det svajade lite men man får hoppas att bergsingenjören har koll på läget. Hallstatts hustak ser små ut från ovan.

Inför saltgruvbesöket måste vi ta på oss skyddskläder. Zingzingfångar verkar säkert mer diskret klädda. Snyggt eller hur?

Sedan fick vi fick gå i en lång gång in i berget för att se var saltutvinningen en gång skedde. Gruvan är världens äldsta och det finns lämningar som visar att man bröt salt för 7 000 år sedan.

Själva guidningen gav mer att önska. Vi fick inte se så mycket av gruvdriften, det hela var mycket summariskt. Det var mer tillrättalagt för den tillfällige besökaren och några nöjesfältsattraktioner fanns med. Det var att åka rutschkana två gånger. Möjligtvis använde gruvarbetarna denna metod men här var det bara spex. K och C kom i alla fall upp i 25 km/h i andra åket.

Den här gubben rörde på munnen i takt med den inspelade rösten, smått imponerande.

På väg ner från gruvan låg serveringen snyggt med bergen i fonden.

Dags för nedfärd från berget.

En liten fika efter vägen på rastplats. C hade hoppats på ett tåg men det kom inget....

Vi hittade en camping öster om Admont och här var vi i skuggan av bergen.

Varmt var det och vi läskade oss med denna produkt, en sorts shandy, öl och citrondricka. Smakade inget vidare.

Bättre var pytten på rester och Münchner Weißwurst. Och så Pittinger Märzen premium export till.