Slovakiens huvudstad låg i resplanen. Enklaste sättet visade sig vara att ta tåget dit från Wien.
Sagt och gjort. Vi tog ett regionaltåg på morgonen och var framme en dryg timme senare strax efter nio.
En kvarts bussresa och så var vi inne i ett öde gamla stan.
Bratislavas gamla del visade sig vara en stad att strosa runt i. Det mesta verkade gå ut på att gå runt och titta på miljön och äta/fika/öla. Det var ganska befriande fritt från souvenirtingeltangel även om det fanns en del kitsch om det skulle knipa på pyckehyllan.
Vi knatade upp för backarna till slottshöjden. Detta område ändrade form under seklerna tills en brand ödelade borgen totalt 1811 då den övergavs. Restauration kom inte igång förrän 1953. Överst på taket vajade den slovakiska flaggan.
Utsikten över gamla stan var fin liksom västerut över Donau. Men bostadsområdena i fonden känns väldigt mycket öststat fortfarande.
Det blev en kyrka även idag. S:t Martinkatedralen.
Staden har spårvagnar oxå. Ser precis ut som i Prag. Här verkar dock spårvidden smalare, troligen meterspår.
Det var som sagt ganska öde på morgonen. Men som genom ett trollslag fylldes gatorna med grupper. Alla hade öronsnäcka och leddes av en guide. De kom från de många och mycket långa flodkryssningsbåtarna som låg på floden.
Spanaren är en av flera statyer som förskönar gamla staden. Det är den mest fotograferade av alla. Många skulle dessutom fram och klappa honom på huvudet.
C tog sig ett snack med napoleonsoldaten. Napoleon belägrade staden två gånger och provocerande nog har soldaten franska ambassaden över ryggen.
Det blev mat på en uteservering. Ugnsstekt fläsklägg med surkål och gott mörkt öl till.
Hemresan var tänkt att bli med snabbåt på Donau. Det var tyvärr slutsålt när vi försökte köpa biljetter före tio. Så det blev tåget tillbaks till Wien. Snöpligt var ordet sa Bull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar