Lördag 3 januari 2015. Madeira.

När vintermörkret sänkt sig över Norden är det skönt att komma ner till varmare breddgrader igen. För fjärde gången besöker vi nu Madeira, den portugisiska ön i Atlanten.

Efter strul med försenade flyg och hyrbil kom vi till slut fram till vårt hotell i Santa Cruz, ett stenkast från flygplatsen. Den smått spektakulära inflygningen ligger alldeles framför näsan på vårt frukostätande.

Vi kom fram sent och var bra trötta. Det blev endast en snabb nattbild över Santa Cruz tagen från balkongen. Jodå, vi har havsutsikt, men bara lite...

Efter lite sovmorgon och stor frukost åkte vi till flygplatsen (igen) och fick ut vår hyrbil. Vi var sugna på en liten levada-vandring och hittade en alldeles norr om Machico som var lättvandrad. Start i Morelos och mot Canical. Levadan gick både genom byar och i ren skog. Vi såg några blommande mimosa, eucalyptus, clementiner, hortensia mm. Det mesta blommar inte nu, men det finns här och där. Vi såg ortsbor som tog upp potatis, som skördade sockerrör eller bara rensade ogräs på sina pyttesmå jordplättar. Mycket handlar nog om att dryga ut en mager lön eller pension med lite självhushåll. 

Här var det en ganska bred gångstig bredvid levadan, så är det verkligen inte överallt. Det gäller att se var man sätter fötterna. 

Varje liten jordplätt som är möjlig att odla utnyttjas maximalt. 

På några ställen hade vänliga ortsbor ställt ut frukt till försäljning. Bananerna smakade bra! 

Den enda tunneln vi råkade på idag. Högt i tak, så vi behövde inte komma i närkontakt med all spindelväv, tack och lov för det... Vid tunnelmynningen fanns en geogömma, den hittade vi efter lite letande. 

Kreativ trädgårdskonst!

Uppifrån levadan såg vi de här basaltpelarna. Så vi åkte och tittade på närmare håll när vi kommit tillbaka till bilen. Lava som stelnat och bildat sexkantiga formationer i stelningsprocessen för sisådär ganska längesen. Såna här såg vi på Nord-Irland också fast ett mycket större område, som kallas Giant's Causeway. Häftigt när naturen bildar egna konstverk. 

I slutet av dagen, i solnedgången, besökte vi Canical. Här är landskapet helt annorlunda. Röd jord och så kallade lökberg. Berget eroderar utifrån i olika skikt och det ser ut som en skalad lök. Ett brudpar passade på att bli fotograferade i det fins kvällsljuset. Vi funderade på om det var ett sent bröllop eller om de fotograferade sig dagen före. 

Nu packar vi för att byta hotell. I natt ska vi bo i Porto Moniz på norra sidan av ön.