Onsdag 26 juni 2024. Västerbottensostens Mekka.

Tidigt i morse startade ett känt plipp-ploppande på Plåt-Tinas tak. Det fina vädret igår hade ersatts av regn. Prognosen visade att det skulle hålla i sig hela förmiddagen så vi bestämde oss för att göra några mil på vägarna söderut, mot kusten men på inlandsvägar.

Ett snabbt stopp i Koler för att försöka logga en gömma. Det gick inte alls men det blev i alla fall ett par bilder på en gammal dressin och på en kolargubbe eller rallare. 

De norrländska vägarna i inlandet är ofta spikraka långa sträckor. Någon drog väl ett streck med linjalen och där fick vägen gå. Att åka på de vägarna kan vara nog så vilsamt och kontemplatoriskt. Tallar och björkar sveper förbi. Idag utökade vi nöjet med att fnissa åt skyltar med roliga ortsnamn. Vad sägs om Varmvattnet, Flurkmark, Mickelträsk, Bullmark, Gravmark, Båtfors, Fäbodåkern, Göteborg (!) och Västervik?

Målet för dagen var Burträsk mejeri, det enda stället i landet där det numera tillverkas Västerbottensost. Osten lever med en rad skrönor och andra rykten vad det är som gör osten så speciell. Är det fodret som kossorna äter? Eller är den lagringshyllorna av en speciell sorts gran? Eller är der månne receptet som kom till den gången när mejerska Ulrika Eleonora glömde bort sig vid ystningen när en friare dök upp? Teorierna är många och osten ökar i popularitet så något rätt gör de i alla fall när osten tillverkas. 

Vi hade hoppats på en rik möjlighet till smakprov. Där blev vi gruvligt besvikna, men personalen fick i alla fall fram några bitar ost som vi fick smaka på. Kall tyvärr, men å andra sidan så vet vi väldigt väl hur osten smakar. I ostdisken fanns 24 månaders extralagrad ost. En liten bit fick följa med hem i Plåt-Tinas kylskåp. Inte provsmakad än, den får lagra sig några dagar till.

Mitt över gatan från mejeriet ligger en villaträdgård där ägaren gått helt bananas när det kommer till trädgårdspynt. En får naturligtvis tycka precis som en vill om tomtar och troll på gräsmattan och vi dömer ingen, men ibland kanske det kan bli lite för mycket av det goda?

Peppar, peppar men vädret började stabilisera sig och solen tittade fram mellan molnen. Framåt sena eftermiddagen när vi närmade oss Umeå och valet av nattparkering fick vi strålande fint väder. I natt sussar vi på parkeringen vid Umeå Energicenter. Vi gick en ALC och första steget gick ut på att promenera de cirka 400 meter som finns kvar av flottningsrännan. Tur och retur. Fint område som används för utflykter och rekreation. C gick in i någon sorts spegelsal och det blev alldeles för många exemplar av honom. K tycker det är nog med en.

🚐💨🌻