I dag blev det mycket bilåkning igen. Stora Sjöfallet lockade. Från avtaget vid E 45 är det nio mil dit. Och nio mil tillbaks innan Plåt-Tina är på banan igen.
Efter nio mycket dryga mil och ha mött fyra bilar kom vi fram till Vietas och Stora Sjöfallet. Naturum Laponia ligger som ett vackert grått smycke vid vattnet. Ritat av ingen mindre än Gert Wingårdh och invigt 2014. Byggnaden kallas också Snöfälla.
Det fanns mycket att läsa och informera sig om natur och livet i detta hårda klimat. Efter att ha fyllt på några kunskapsluckor satte vi oss i serveringen och åt rätter med rökt röding som huvudingrediens. Mycket gott.
Stora Sjöfallet var en turismagnet på sin tid och en av anledningarna till att nationalparken bildades. När vattenkraftens utbyggnad pockade på att ta kraften ur fallet ändrades gränserna och fredningen gick om intet. Nu är det bara fyra ynka procent av vattenflödet kvar. Resterande 96 % går till datorhallar, elbilsladdning, kaffekokning eller något annat energislukande.
Till sist lite stenskravel som var i vägen när vi tog oss till en geogömma.
Dagens vägrenar.
Ingen fricamping i natt, det blev Gällivares camping som fick stå för värdskapet och bestå med en ordentlig dusch. Det var kö för att komma in och vi hamnade bakom en finländare.
🚐💨🌻
Kul för en skåning att få hänga med er så långt norrut!😊 Kram Lisbeth
SvaraRaderaHärliga bilder. Jag som fått fjällberättelser med bröstmjölken av mina småländska föräldrar som älskade sommarfjällen.
SvaraRaderaLite igenkännande från vår långa norrlandsresa 2019. Vi fotade samma skylt vid polcirkeln, och många mil blev det.
Hälsningar från ett myggfritt Slovakien. /Camilla