Tisdag 11 augusti 2020. Från Dorotea genom Åsele, Lycksele, Storuman till Sorsele.

På den här resan har vi ett mål som kanske känns lite nördigt... Vi ska försöka ”släcka” alla de kommuner där vi tidigare inte har hittat någon geogömma. Det är inte så enkelt som det kan låta. I dag var målet att åka från Dorotea (där vi övernattade) igenom Åsele, Lycksele, Storuman och Sorsele kommuner. 

Vi var uppe med tuppen i morse och kunde äta frukost vid Meselefors rastplats. Där var det campingförbud. Trots det kunde vi konstatera att både en husbil och ett husvagnsekipage inte kunde läsa...

Vi åkte mot Åsele. Kommunen är stor som Halland till ytan men har endast 2900 invånare. De har en fin hembygdsgård mitt i stan. Vi blev sugna på en fika, men serveringen var coronastängd. 

Kaffesugna hänvisades till Konditori Kronan som trots den tidiga timmen hade öppet. 

Bortom blommorna finns Kronan.



Kaffe med biskvi till K.



Det var femtiotalsstämning i lokalen. Vid en vägg stod en jukebox. "Använd gärna. Lägg på en femkrona och spela" upplyste en lapp på den. Och så låg det några femkronor där! Vi lade på en och lyssnade på "Min Gitarr" med Sven-Ingvars.



Kaféliv förr.



Uppfikat hos K.



Soprent hos C, inte en smula kvar av budapestbakelsen.



Väggmålning vid kulturhuset.

Enda bilden från Lycksele. Denne man fiskar dygnet runt.



Det kan inte vara kul att ha en EPA-traktor i norrland. Med de långa avstånden borde man bli trött på att ratta.



Här mosades ett kindben och knäcktes en okbåge fredagen den 13:e augusti 1971 i matchen mellan Betsele IF och Umgransele FF. Fråga oss inte hur vi vet....

Vid Kattisavan går Blå vägen vackert över en bank.





I Gunnarn finns en liten botanisk trädgård vid Linnébysten. Här i trakterna fick han vända tillbaks till Umeå under sin lapplandsresa. För blöta myrar, helvetiska mygg med mera elände fick räcka.





Så småningom kom vi till Storuman. Stationshuset fick sig en uppfräschning och luktade gott av tjära. K fick lite gamla minnen som kom tillbaka. För drygt trettio år sedan åkte K Inlandsbanan med en kamrat. Härifrån åktes det buss tur och retur Tärnaby. 



En tom badstrand vid kallt vatten.



Ortnamnen är fantasieggande.





Vi slog läger vid campingen i Sorsele. C tar en liten cykeltur. Även härifrån har K minnen från Inlandsbaneturen för trettio år sedan. På campingen hyrdes en liten stuga som vi bodde i, det var för kallt för att tälta...





Antik benstamp och skvaltkvarn strax norr om orten.





När kommer tåget?





Myggen var på oss. Thermacell funkade ett tag. 🚐💨

Måndag 10 augusti 2020. Vildmarksvägen fortsätter till Vilhelmina.

Ännu en dag grydde och vi vaknade upp i Klimpfjäll. Vädret hade åter börjat bli bättre och under dagen räckte det med T-skjorta. Vi fortsatte Vildmarksvägen mot Vilhelmina med några avstickare.

Längs hela vägen ligger här ett pärlband av sjöar som till slut rinner ut i Malgomaj för vidare färd och bildar sedan Ångermanälven.







Vi besökte Fatmomakke, en plats som hade ett trolskt lugn över sig.

Fatmomakke (sydsamiska: Faepmie) är en ort i Vilhelmina kommun, tolv mil nordväst om centralorten. Orten växte ursprungligen upp kring Fatmomakke kyrka när samer och nybyggare bosatte sig i närheten av kyrkan. Kyrkstaden fick status som kulturreservat den 23 juni 2014. (Wikipedia)





Det finns både "riktiga" hus och permanenta kåtor.







Frälsningsarmén har en bönekåta. Den bekostades av Anna-Lisa Öst (1889-1974), mer känd som Lapp-Lisa och var hennes gåva till bygden. Kåtan invigdes midsommaren 1947.

Statskyrkan tronar högs upp på sluttningen.





Ja, vad säger man? K tvår sina händer.







Dom vackra vyerna avlöser varandra. Sveriges vackraste rastplats skall ligga strax söder om Saxnäs. Det är en subjektiv bedömning, men absolut inte helt fel. Här heter vattnet Kultsjön.





I Trappstegsforsen kastar sig Kultsjöns vatten stegvis nedåt. Detta är en av Vildmarksvägens höjdpunkter. Vi fick höra att den snörika vintern inneburit extra mycket vatten i både vattenfall, forsar och alla andra vattendrag också förstås. Det kan vi som besökare vara lite extra tacksamma för.



C har krakat ut i forsen för att få en bild.



Dagens selfie.



Ytterligare en av alla forsar.



Vi körde via branta backar upp till Stalons utsiktsplats och blev rikligt belönade. Alldeles längst ner till höger i bild finns en fors och dess brus hördes ända upp till oss.



Vi fick även se Näcken som spelade på sin fiol.



Till slut kom vi fram till Vilhelmina. Vi gick en runda i Kyrkstaden.



Ångloket E2 1127 fick celebert sällskap. 

Vi fortsatte en liten bit till utmed Inlandsvägen och hamnade i Dorotea kommun för natten. 

Vildmarksvägen är slutförd för vår del, för denna gången. Vägen har funnits på vår bucket list ett tag nu och det har inte varit någon besvikelse att göra den här turen. Antalet turister verkar ha avtagit något, vi har inte upplevt någon trängsel någonstans där vi har stannat till. Naturen och landskapet är fantastiskt vackert, vi har många gånger stannat till bara för att njuta av det vackra framför näsan. Det har inte blivit någon vandring den här gången, det kanske kan bli en annan gång, vem vet. Nu ska vi fortsätta norrut och inser att vi har många mil framför oss och många sköna upplevelser kvar.  🚐💨